Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Carl Ekman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Carl Ekman. 107
son velat sjelf åstadkomma något bättre. En del af Ekmans
förslag bar också genast frukt i praktiken, men ingalunda
följde Carlson för öfrigt Ekmans plan. Tvärtom, dessa
främjare af vårt folkskoleväsen möttes ofta som motståndare under
kommande riksdagsdebatter. Särskildt har Ekman ihärdigt
fasthållit kommunens skolvårdspligt, gent emot den växande
fordran på ökade statsbidrag, och ofta påpekat vådan af
folkskoleväsendets alltför starka centralisation.
Ekman var ej riksdagsman 1865, men 1866 valdes han
till Första kammarens medlem och har sedan, i synnerhet
årtiondet 1871-80 intagit en framstående plats bland
riksdagens ledamöter.
Som medlem af statsutskottet och under fem år dess
ordförande har Ekman verksamt ingripit i statsverkets
angelägenheter och till och med i kammaren blifvit kallad »själen
i svenska riksdagens finansförvaltning». Om löner och
pensioner, om anslag i alla riktningar, särskildt om
jernvägsan-slag, har han sålunda tidt och ofta ordat i utskott och
kammare, men den fråga, som hufvudsakligast förenar hans namn
med kammarriksdagens historia, är försvarsfrågan.
Redan 1867 var han medlem af det särskilda utskott,
som nedsattes för frågans utredande. Hans åsigt var redan
då, att ett betrygande försvar endast kunde vinnas genom
en på allmänna värnpligten grundad härordning, och att för
genomförandet af en utsträckning i värnpligt eftergifter
måste göras i indelningsverket, ehuru visserligen ingen rätt fans
för rust- och rotehållare, att fordra sådan eftergift. Men de
olika intressena måste man söka sammanjemka, för att ej
landets försvar måtte lida af en fortgående strid emellan
partierna. Den allmänna värnpligtens utsträckning,
försvarskostnadens fördelande på alla samhällsklasser och lindring
eller aflösning i rust- och rotehållarnes bördor voro också de
önskemål, hvilka riksdagen 1867 till K. M:t hemstälde. Men
det var intet aflösningsförslag, 1869 års försvarsutskott fick
behandla. Ekman, äfven medlem af detta, beklagar att så
skett, och vill ej under sådana förhållanden försämra indel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
