Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Nils Axel Gustafsson Bennich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
114 ^ ftiitsdagsgatteri 1886-89.
Under värsta »rabulistperioden» kom han till Stockholm
för att skrifva in sig i »verken» - i juni 1838, just som
Cru-senstolpeska »majestätsbrottet» vållade hurrarop för den
sak-fälde i sjelfva hofrättsfarstun. Men Bennich hade icke råd
att vara med i hvarken den högra eller venstra verlden, han
tjenstgjorde tyst och ordentligt i Stockholms rådstufvu- och
kämnersrätter, i Svea hofrätt m. fl. stadens och statens verk,
och som han skref ut sina pensa både raskt och väl, vann
han snart förmäns välvilja. 1839 kom han in i
krigshofrät-ten och uppmärksammades af Claes Livijn, som
rekommenderade honom hos ordföranden i 1840 ars bevillningsutskott.
Det förordet gälde, och vice notarien Bennich antogs till
utskottets kanslist.
Denna anställning blef afgörande för hans framtid, ty nu
måste han egna ansträngd uppmärksamhet åt diskussioner,
hvilka väckte hans håg och gåfvo hans tankar riktning: det
var »nytt och gammalt» inom statshushållningen, som för
första gången på allvar mätte sina krafter inom den svenska
riksdagens bevillningsutskott.
Detta utskott hade väl med två rösters majoritet
föreslagit rikets ständer att afskaffa alla ut- och in-förselförbud -
det var den tidens »frihandelsraseri» - rnen fick äfven låta
trycka reservanternas tankar. Att »för en tom abstraktion
uppoffra en verklighet», importförbuden, fann
Norrköpingsrepresentanten vara alldeles oriktigt, och frukten blir natur*
ligtvis: »den svenska industriens undergräfvande till förmån
för utländingen». »Blotta konsumentintresset, eller rättare
* minuthandelns små fördelar, bör icke göra lag för landets hus*
hållning». Så lydde den gamla visdomen, enligt hvars kraf
fabriksvaror, handtverkerivaror och slöjdvaror i allmänhet
voro förbjudna till införsel och dessutom särskildt de flesta
former af jern och stål, de flesta slag af väfnader och tygel*,
toppsocker m. m., allt till den slumrande svenska
industriens fromma. »Frihandlatnes abstraktioner» begynte dock
småningom taga konkret form i tulltaxan, likvisst endast i
form af höga tullar i stället för importförbud, samt
minskade exporttullar och upphäfda exportförbud. Principielt
var steget dock stort. »Konsumentintresset» hade vunnit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
