Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - A. P. Danielsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
140 Riksdagsgalleri 1886-89.
het, oberoende, redighet i tankegången och lätthet att [-uttrycka-] {+ut-
trycka+} sig».
Den reslige, mörklagde ölandsbonden dröjde icke heller
att låta riksdagen göra samma erfarenhet. Men det stannade
icke dervid. Nästan med ens blef han känd som Andra
kammarens skarpaste tunga. Autodidaktens ogenerade sjelftillit,
parad med känslan af obändig kraft och en lätthet att finna
ord, som icke stäfjades af några hänsyn, dertill ett klart
fattadt mål och en ovanlig naturlig begåfning, allt detta i
förening med hans yttre apparition angaf honom genast som en
af de korpraler, hvilka bära generalsepåletterna i sin rensel.
»Aldrig ha sådana skamliga gerningar utgått från folket,
som herrarne gjort sig skyldiga till», ropade A. P. Danielsson
i Andra kammaren i februari 1873. Han hade väckt motion
om nedsättning i anslaget till första hufvudtiteln, han hade
funnit förslaget örn kröning kammaren ovärdigt, och »herrar»
i kammaren hade låtit herr A. P. Danielsson umgälla en
sådan brist på »comme-il-faut». »Herrarne säga till kungen»,
klagade han, »bry er icke om hvad folket pratar, lita bara
på oss–––vi skola taga bort den rösten, som kommer ifrån
folket, den betyder ingenting» .. . Sådana herrar ännu 1873!
Men också hvilken beläsenhet i historien: A. P. Danielsson
frågar verkligen under det glödande föredraget:: »När har
någonsin Sveriges folk fiendtligt uppträdt mot sin konung!»
Härmed invigdes en väldig serie af häftiga, stundom
präktiga anföranden till Andra kammarens protokoll, hvilka gjort
A. P. Danielsson bekant som »kammarens måhända
morskaste man» - äfven det står i protokollet - och för häfden
bära vittne om den nya riksdagens mödor för
sammansmältningen af de fyra stånden till ett folk. Under ståndens sista
skede kallades borgare- och bondestånden »de folkvalda
stånden»; nu lemnas gerna stadsinvånarne, liksom tidigare adel
och prester, ur räkningen, när hrr hemmansägare anställa
politisk aritmetik. Det blir nog äfven deras tur att få
efterträdare; men tills vidare äro de verkligen, i politisk mening, så
pass »folket», att de icke behöfva rädas för »herrarne».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
