Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - A. P. Danielsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befria dem från att betala sina skulder! Det var då hatt
äfven ondgjordes öfver att man »i våra dagar icke är vuxen
att skrifva några nya lagar», ty det ingifna förslaget hade för
många paragrafer. »Det kan väl hända», replikerade en träto-
broder, »att Danielsson skulle önska återgå till näfrätten, den
kortaste lag jag känner, och med fästadt afseende på hvad
hr Danielsson skulle kunna prestera i den vägen, undrar jag
icke på om han skulle luta åt detta håll».
A. P. Danielsson har ett varmt hjerta för skogsvården,
han har för fornminnens bevarande ett öppet sinne, han har
stridt för inköpandet af Linnés Hammarby, der inträdet var
för honom, säger han, »en gripande högtidsstund». Af An-
dra kammaren vald till dess representant vid Upsala uni-
versitets 400-års-fest 1877 fick Danielsson tillfälle att noga
skärskåda lokalerna för den akademiska bildningen och det
vetenskapliga studiet, hvilket han anser, jemte den industri-
ela utvecklingen, vara enda vägen till en lycklig framtid. Så
säger han åtminstone i sin celebra motion om Första huf-
vudtiteln 1873. Och i denna motion finner man äfven ett
intressant intyg, att han ingalunda menar så synnerligen all-
varsamt med det senare påståendet, att tullsatser ej fördyra
varan: han räknar nämligen som ett beaktansvärdt motiv för
nedsättning af det kungliga apanaget, »att konungen har tull-
frihet på de förnödenhetsvarör, han från utlandet inköper».
Som vanligt under de sista åren sitter A. P. Danielsson
äfven nu i statsutskottet, der statens debet och kredit noga
dryftas innan det till kamrarnes beslut öfverlemnas. Det
är att hoppas, att han derunder ännu erinrar sig sin
vackra tanke från 1879: »Hårdare» - än om budgeten ej
går i hop - »skulle vara om den stora mängd, som icke
här har någon talan, skulle få plikta för hvad vi gjort»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
