Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Sven Adolf Hedlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
148 RiUsdagsgalleri 1S86-S9.
»Det är genom ordets kraft» - så skref han i sin ungdom
- »som publicisten omskapar staternas väsen, som han
förvandlar folket från en rå och tanklös massa till en tänkande och
bildad medborgarskara, hvilken inser sitt eget väl och icke
längre, lik den blinde, låter leda sig i förderfvet af falska
välgörare . .. En fri och sjelfständig press är ett lands ära,
den är dess värn äfven i farans stunder, ty bajonetternas
makt är ett intet mot pressens, när den är anförtrodd åt
redliga och starka händer.»
Varmt hjerta, liflig rättskänsla, snabb uppfattning och
en arbetsförmåga lika obegränsad som - sjelftilliten, sådan
var goda nornors skänk åt Hedlund; studier af icke ringa
omfattning voro hans eget förvärf. Och till allt detta kommer
att han kunde erkänna begångna fel, respektera motståndare,
strida utan hat och vrede; han egde, i högre grad än de flesta,
ett godt humör.
Det var i en liten Stockholmstidning, »Hermoder», som
Hedlund först öfvade sin publicistiskt-belletristiska penna
(1847), derefter ingick han i Dagligt Älletiandas redaktion, när
tidningen öfvergått från W. F. Dalman till ny egare, som
snart ådrog den gamla »grå» tidningen vedernamnet »det
röda Allehanda.» Det var också just »det röda» året 1848.
Revolutionens »röda hane» stack upp sin kam öfver
kull-vräkta eller skakade troner, våra konservativa blad hade idel
förfärande underrättelser från omstörtningsorterna,
synnerligast från Paris, och Allehanda beslöt genom en egen
korrespondent taga reda på verkliga förhållandet. Så utsändes
Hedlund, i april 1848, till den oroliga kontinenten. »Han är
en man», vittnade redaktionen, »i hvars omutliga rättskänsla
allmänheten har en borgen, att det är sanna uppgifter som
meddelas.»
Från april till juli såg Hedlund den andra franska
republikens utveckling, tog derefter det demokratiska Berlin i
betraktande och återvände till Stockholm med en god skörd
af nyttiga lärdomar. Hans penna hade äfven gifvit sådana
åt Allehandas läsare, nästan fler än lokalunderrättelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
