Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Gunnar Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gunnar Wennerberg. 173
när han som statsråd och chef för k.
ecklesiastikdepartementet trädde in i riksdagens kamrar.
Den minister, han tillhörde, hade i juni 1870 aflöst
spil-rorna af Louis De Geers, »den bästa af ministérer» fyra år
förut, nu skoningslöst anfallen af de nya initiativens män,
tappert understödda af de i reformkampen slagna. I främsta
rummet gälde striden en omdaning af den tvåhundraåriga
härordningen, som af många ansågs olämplig, af alla
otillräcklig. Men den hvilade på en jordbeskattning, en
klassbeskattning, och indelningsverket egde af gammalt en syster i
grundskatten, också den enbart »den oprivilegierade jordens» börda
från ståndssplittringens tid. Sambandet mellan
härordningsfrågan och skatteregleringen var sålunda af gammalt datum,
men syntes nytt, och framför allt otillständigt, för dem som
voro nya i politiken, liksom för dem, hvilka »ingenting lärt
och ingenting glömt». Men f. d. bondeståndet knöts af
klassbeskattningens kedjor hårdt tillsamman och stod som en man,
under det de forna orepresenterade och de tre öfre ståndens
spillror hvarken i målets klarhet eller i riksdagsdisciplinens
stränghet kunde mäta sig med det raskt färdigbildade
»landtmannapartiet», som med nöje såg talangfulla »intelligenser»
och en kraftig »aristokrat» lemna välvilligt biträde i striden.
Bitterheten hade nått ganska högt, när Wennerberg fick
ett ord i riksdagen, och hans ord svalkade den icke. Tvärt
om, hans tal vid lagtima riksmötet 1871 väckte vreda
möt-hugg ännu vid det urtima. »Försvarsfrågan», sade
Wennerberg från statsrådsbänken, »försvarsfrågan är neddragen i
en tvekamp med en skatteregleringsfråga» . . . och ban
spörjer om afgörandet skall skänka »det herrliga skådespelet af
ett folk, som reser sig upp att försvara sig, eller det
hvardagliga spektaklet utaf en seger, vunnen af ett särskildt
utskott ihop med ett enskildt intresse». - »Var det kanske
från statsrådsbänken ett ärans tal», sade en artig
motståndare, »icke var det klokhetens», och visst är, att deri hade
motståndaren rätt. Men det var mera skalden, än statsrådet,
som den gången kände pligtens bud att säga ett ord ur
hjertat. I hans »Minnen från drömmarnes verld» (Saml. skrifter
IV. 258-280) synes, hur de bittra intryckeri från debatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
