Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Gunnar Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
174 Riksdagsgalleri 1886-89.
örn försvarsfrågan pressat hans sinne. »Indignatio facit
ver-sus», nu som i romartiden.
Det vore orätt att tillräkna Wennerberg det politiska
missgrepp, som föranledde sammankallandet af urtima
riksdagen 1871; men han gjorde sig solidarisk med
konseljkamraterna, då de den 2 oktober till konungen ingåfvo sin
afskedsansökan, erkännande sin »oförmåga att bringa försvarsfrågan
till lycklig lösning», och han delade det bittra obehaget af
den långa krisen, som slutade med afskedsansökningarnas
återtagande, sedan konungens »allvarliga bemödanden» att
bilda en ny konselj icke ledt till resultat. Ärendet dryftades
länge nog. Men Wennerberg trädde icke vidare i breschen
utanför sina egna råmärken.
Han hade nog ändå att tala med riksdagen om under
de fem år han egde plats på statsrådsbänken. Det gälde
fattigvård, löneförbättring för prester och skollärare,
statsbidrag till folkskollärares aflöning, folkskoleinspektionen, Skara
veterinärinrättning (Wennerbergs skötebarn), prestbildning,
nya professurer, statsflickskolor m. m. - och först och sist
elementarundervisningens ordnande. Särdeles var året 1873 för
statsrådet Wennerberg mödosamt, då k. propositioner i detta
ärende bereddes både i januari och i december, då
kyrkomötet lika väl som riksdagens båda kamrar påkallade hans
personliga uppträdande och då komitéarbeten begyntes eller
afslötos. . .
Nej, det går icke an att intränga för djupt i en
ecklesiastikministers görande och låtande, man får ej öga på
statsmannen för idel detaljer. - Nej, tillbaka till
riksdagsgalleriet, vi vilja höra honom tala till den Andra kammare, på
hvars förtroende han såg många prof, trots insinuationen om
det »enskilda intresset».
»Det är af hög betydelse», säger han (1872), »att denna
allmoge, på hvars anda hela folkets framtid väsentligen är
beroende, också erhåller en i möjligaste måtto denna vigt
motsvarande bildning», och derför ser han i folkhögskolan en
vigtig länk i kedjan af bildningsanstalter. Sjelfva folkskolan
måste snart sätta sitt mål högre än nu. För qvinnans bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
