Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Gunnar Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
178 Riksdagsgatleri 1886-89.
nät förmoda, att Wennerberg skulle ingå i den minister, som
åtog sig lifsmedelstullarnes genomförande. Ty dessa gifva ett
oförtydbart svar på hans anförda fråga. I tullfrågor har
Wennerberg endast en gång yttrat sig till kammarens
protokoll: det var den 14 april 1877, och han försvarade
verkligen då, med K. M:t men mot bevillningsutskottet, en
skyddstull - för stärkelse, å 3 öre pr skålpund.
Anmärkningsvärda äro emellertid hans inledningsord till detta yrkande:
»Jag Jean icJce stödja hvad jag nu ämnar säga på några
principiella åsigter rörande tull i allmänhet, ty jag eger icJce några
sådana» - ord, som möjligen äro egnade att förklara hans
nuvarande ställning i en protektionistisk regering.
Det var också på en annan väg, än tullyrkandets,
Wennerberg blef persona gratissima för riksdagens
protektionister under »frihandelsregimens» sista tid. Omvald 1884 med
stor pluralitet inom länets landsting, sedan han vid årets
riksdag öppet förklarat missnöje med regeringen i anledning af
dess uraktlåtenhet att framkomma med förslag till en
brän-vinsförsäljningslag, som friade vissa landsdelar från nu gällande
»orättfärdighetssystern», stod han 1885 emot regeringen i fråga
om begynnande utgång ur den långvariga härordningsstriden,
var 1886 rätt kärf emot regeringen i mer än en fråga, och
uppträdde vid 1887 års andra riksdag som förkämpe mot.
regeringen i den konstitutionela frågan om ny eller fortsatt
riksdag, hvarför han ock till tacksamhet invaldes i 1888 års
konstitutionsutskott, allt detta ehuru förtroende-embetsman.
Det gör ett egendomligt intryck, att under debatten, vid
midsommartiden 1887, om en motionärs förslag till
inskränkning i näringsfriheten, se landshöfdingarne Wennerberg och
Bergström som motståndare; den förre talande om den
bedröfliga ytterlighet i näringsfrihet som ligger i
gårdfari-handel och »varulagersrealisation»; den senare, for att
per-sifflera Wennerberg, beklagande skadligheten för stackars
okunnigt folk att af kringvandrande krämare köpa billiga
portmonnäer i stället för dyrare hos stadens handlande! »Här
blåser en sådan protektionistisk statsförmynderskapsvind» -
klagar Bergström. Och efter ett halft år är det med biträde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
