- Project Runeberg -  Bilder och minnen /
188

(1889) [MARC] Author: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Johan Fredrik Höckert

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

188 Minnesbilder.

gen bestormades, gaf med sig, och i november 1844 inskrefs
Höckert som elev vid Fria Konsternas akademi. Han
flyttade tillsammans med Boklund, af hvilken han tog lektioner.
Ateliern i Brunkebergs hotel var bådas arbetsrum. Höckert
erhöll dessutom undervisning i akademiens lägre antikskola.

Men i målning undervisade akademien icke på den tiden,
och den långsamma teckningen var ej så tilltalande för den
unge eleven. Efter ett år lemnade han derför akademiens
skola, först för att se fäderneslandet och göra studier i
naturen af land och folk. Jönköping var härunder vistelsens
hufvudort, Boklund på en gång följeslagare och lärare. Så gick
ännu ett år. Då följde de båda vännerna ryktets röst, ryktet
om Munchen såsom konstens hufvudort, och 1846 drogo de
åstad till konung Ludvigs hufvudstad.

I tre år arbetade Höckert i Munchens konstskolor med
flit och lust. »Två banditer, som dela rofvet» var hans första
tafla. Den hemsändes, erbjöds åt konstföreningen, men
inköptes icke. Höckert hade under tiden återkommit till
hemmet och egnade åter ett år åt studieresor i hemlandet. Under
denna tid var det som ett sammanträffande på en ångbåt
ånyo blef af afgörande inverkan på Höckerts framtid. Han
fick af botanikern, sedermera professorn N. J. Andersson, vid
ett sådant tillfälligt möte, så lifliga skildringar af hvad
Lappland vore för en konstnär, att han tvärt gaf sig dit. Med en
rik skörd af studier återkom han (1850) till hemmet, som han
1851 åter lemnade för att i Paris söka vidare utveckling Den
svenska konstakademien som läroanstalt egde icke hans tillit,
hvad konstmuseum i Stockholm kunde erbjuda var ringa
nog och föga tillgängligt, och den lifgifvande täflan sågs föga
till. Också strömmade konstnärsämnen till utlandet, både
från Norge och Sverige. För Höckert blef nu Paris
hufvudorten under mer än sex år.

Allt det nya, allt det sköna, Paris hade att bjuda en
konstnär, betog Höckert så mäktigt, att han i början kände sig
fullkomligt tillintetgjord. Hvad kunde väl han uträtta,
jem-förligt med allt det herrliga, konstgallerierna framtedde! Men
småningom redde sig intrycken och arbetet kunde börja.
Höckert medförde från Munchen håg och utkast för taflor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wiesminn/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free