Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Johan Fredrik Höckert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jolan Fredrik Höckert. 193
vunnit erkännande. Främst bland de af honom utförda
porträtt torde böra ställas bilden i kroppstorlek af kung Karl
i frimurardrägt, afsedd för riddarsalen i Ulriksdals slott. Ur
ett skaldebref af september 1861 från Scholander till en vän
i landsorten låna vi följande skildring af Höckerts tafla.
>Han målat har kung Karl i »Mästardrägten»,
en kyllrad murare med väldigt svärd.
Skön är den krönte tempclarkitekten
och skön som han är ock talangens gärd.
Det heta skall en gång bland fjerran slägten:
den ene mästarn var den andre värd.
Och sägs det annat är det tadelklåda;
det påstår jag, som partisk är - för båda.»
Sora turist och mentor mera än som konstnär fick
Höckert på hösten 1861 göra en resa till Spanien, Tunis och
Italien. De herrliga konstverken i Spanien, så väl
målar-som byggnadskonstens verk, gjorde mäktigt intryck på den
svenske konstnären; i Tunis såg han en alldeles ny natur,
som dock ej slog an på honom. Men der målade han för
kung Karl ett porträtt af Beyen, som med Sveriges konung
trädt i särdeles vänskaplig beröring. Ät Italien kunde
endast kort tid egnas. Till England stälde Höckert kosan från
medelhafsländerna, hvarefter han återvände till Sverige. Med
hösten 1862, då Höckert åter begynte arbeta i sin atelier
vid Arsenalsgatan i Stockholm, inträder det sista skedet af
hans lif.
Efter beställning af grefve Trolle-Bonde begynte nu
Höckert en stor historiemålning, i hvilken han väntade sig att
kunna framstå .med hela sin styrka, kompositionens,
teknikens, koloritens. För sjelfva kompositionen ville han ställa
så stora både perspektiviska och koloristiska svårigheter i
vägen, att en vanlig kraft derför skulle rygga tillbaka. Det
ämne han valt, var Slottsbranden i Stockholm 1697; taflan
skulle framställa ett moment af den kungliga familjens
flykt undan lågorna: den aflidne monarken buren i sin kista,
den unge efterträdaren ledsagande farmor och syster, hoffolk
m. ra., och allt detta så placeradt i en af slottets trappor,
Bilder och Minnen, 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
