Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Johan Fredrik Höckert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jb/win Fredrik tf Öckerö 105
den stora allmänheten: det artistiska träsnideriet. Genom
teckningar på trä, genom råd och dåd, genom personligt
umgänge med den nybildade ateliern sökte Höckert, och det
med framgång, att hos denna ingjuta en artistisk anda. För
bildandet af en gemensam umgängeskrets för de på skilda
banor arbetande intelligenta krafterna i hufvudstaden hade
Höckert redan hösten 1862 varit verksam; så uppstod
sällskapet »Idun», vid hvars sammankomster han gerna utstälde
alster af sin pensel. Och till sin stora tafla, till de höga
ställningarne återvände han så ofta krafterna räckte. Sjelf
var han dock icke den, som skylde på ohelsa. Med sällspord
uthållighet öfvade han den friskes pligter, sedan 1864 jemväl
ordinarie professor vid konstakademien, en plats som kräfde
mycken tidsuppoffring och gaf ringa lön. Allt fortfarande
»fläktade det en frisk vind omkring den svage». I sitt
smakfullt ordnade hem var Höckert den gladaste värd om ock
plågor aftvungo honom smärterop i nattens ensliga stunder.
Och alltjemt återvände han till den stora taflan, för att
alltjemt åter nödgas afbryta det ansträngande arbetet.
Sommarresor i Dalarne och Helsingland företog Höckert jemväl under
dessa år, och bland de taflor, hvilka han 1865-66 begynte, var
både en »Höskörd i Dalarne» och en »Délsbodans». En frip
(figurer representerande svenska folkdrägter och svensk
industri) för en minnesvas, tillverkad å Gustafsberg och utstäld
i nordiska industriexpositionen 1866, komponerade Höckert i
början af samma år.
»Slottsbranden» hade emellertid upphört att vara
afsedd för den ursprunglige beställaren, och då den nordiska
konstexpositionen år 1866 nalkades, gjorde Höckert sitt
bästa att få den åtminstone så färdig, att den kunde der
utställas. Han målade tills penseln bokstafligen taladt föll
ur hans hand och han icke mera var mäktig att åter
upptaga den.
Taflan blef alltså utstäld och gjorde, trots sitt
ofullbordade skick, ett storartadt intryck. Storslagen är också dess
handling, väldig dess anläggning. Men ej kunde den så
fattas, som mästarn, velat, ty han hade ej förmått att skänka
den hvarken sin andes eller sin hands »ultima l i ma ». Af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
