- Project Runeberg -  Bilder och minnen /
196

(1889) [MARC] Author: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Johan Fredrik Höckert

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

19() Minnesbilder.

ven de nämda taflorna, Höskörden och Delsbodansen, blefvo
ofullbordade: de blefvo ej ens utstälda.

Men på utställningen fick Höckert återse sitt
»Lappkapell». Allmänheten jublade, ty den såg att Sverige egde
något verkligt stort i sin konstutställning. Med vemod
lemnade mästaren hufvudstaden efter midsommaren, ty helsan
fordrade båd och hvila. Detta fann han i Marstrand,
vårdad af mor och syster, omgifven af allas hyllning. Det
älskvärda lynnet hade inga plågor, inga motgångar förbittrat.
Då han hörde, att den stora »Slottsbranden», hvilken
hembjudits staten, icke blifvit antagen af inköpsnämnden, grep det
honom dock djupt, men till sina närmaste sade han endast:
»den stiger nog i värde, när den betraktas som mitt sista
arbete».

Konstutställningens jury hade tillerkänt Höckert en #f
de sex guldmedaljer, hvilka kung Karl utsatt som pris;
men konungen utnämnde honom i stället till riddare af
Nordstjerneorden. Detta var den sista offentliga
hedersbetygelse, Höckert mottog. När han på hösten skulle lemna
Marstrand och hos »matfrun» gjort upp sin räkning, sade
han till modern: »Nu har jag gjort upp min räkning
med värdinnan; återstår blott att äfven göra upp den med
verlden».

Och uppgörelsen dröjde ej länge. Från Marstrand hade
han endast hunnit till Göteborg, då läkaren förklarade att
resan ej kunde fortsättas. Sittande i en hvilstol mottog
han dock vänners besök. Men plötsligt bad han modern
om sina skarpaste glasögon - han märkte att blicken blef
skum. Det var dödens natt, som höljde konstnärens öga.
Hufvudet föll tungt mot modersbarmen; hjertat hade
upphört att slå.

Det var den 16 september 1866, Johan Fredrik Höckert
så lätt och fridfullt gick ur tiden. En rik personlighet, som
få, har han verkat i sitt kall med trohet emot idealet, med
kärlek till det sköna, åt hvars tjenst han egnat sina bästa
krafter. Och ingalunda ansåg han en rik begåfning fritagen
från behofvet att söka kunskap; tvärtom, stort var det
förråd han deraf samlat, icke ensamt inom de bildande konster-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wiesminn/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free