Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Samuel Owen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gällande, började något hvar af byggmästarne att i sin mon
tillegna sig de nya konstruktionerna, så att Owens faktori
började en ny epok i svenska maskinväsendet, hvartill mycket
bidrog, att modellsnickare, gjutare samt äfven maskinarbetare
härifrån spridde sig till de gamla gjuterierna, der de nya
arbetssätten sålunda småningom infördes». Owens verksamhet
erkändes äfven af höga vederbörande, i det han 1825
utnämndes till riddare af Vasa-orden och 1831 kallades till ledamot af
Vetenskapsakademien »på grund af hans snille samt stora
praktiska kännedom af maskinväsendet», som orden lyda i
den i Vetenskapsakademiens handlingar införda nekrologen,
hvarur äfven det här ofvan införda citat är hemtadt.
Landtbruksakademien kallade Owen till ledamot och
Bruks-societeten visade honom ständigt den största välvilja.
Men Owen hade börjat sin rörelse med otillräckligt
kapital och lyckades aldrig att, trots de många beställningarne,
samla förmögenhet. Konkurrens, som icke allt för länge lät
vänta på sig, och svåra förluster bragte honom derför snart
i ekonomiska bekymmer. Vid 1828 års riksdag, då nyss förut
ångbåten Josefines brand tillskyndat Owen en högst
betydande förlust, väcktes i borgareståndet en motion om
afskrifning af ett Owens lån ur Manufaktur-diskont-fonden, hvilket
jemt motsvarade hans på ångfartygsbranden gjorda förlust,
och samtidigt dermed beviljande af ett nytt, ännu större lån
ur samma fond; men statsutskottet, som hvarken ansåg sig
kunna tillstyrka afskrifningen eller anvisa tillgång för nytt
lån, föreslog i stället, att Owen måtte erhålla en årlig pension af
3,000 rdr rmt, som ett erkännande å statens sida af hans
oegennyttiga och för Sverige gagnande verksamhet; och det var
utskottets »öfvertygelse, att sällan någon penningeuppoffring
å det allmännas sida varit till ett mera ädelt ändamål
användt.» Trots motstånd af både C. H. Ankarsvärd och M. J.
Crusenstolpe, af både Anders Danielsson och Nils Månsson
i Skumparp blef utskottets förslag rikets ständers beslut
(1829), och några år längre fram i tiden (1835) beslöt äfven
Brukssocieteten att öka den gamle trogne arbetarens
årsinkomster med en årlig pension af 500 rdr rmt, 1844 förhöjd
till 1,000. Men affärerna gingo dock allt sämre för gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
