- Project Runeberg -  Bilder och minnen /
234

(1889) [MARC] Author: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Esaias Tegnér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hans dikt påkallades var af oförminskad styrka, t. ex. i sången
vid Svenska Akademiens 50-årsfest 1836, men den
tidsströmning åt, hvilken han nu gaf uttryck i tal och dikt, var
motsatt den, som förut i honom egt en inspirerad tolk, och
bitterheten hade kommit i öfverlägsenhetens ställe – detta utan
att han sjelf medvetet ändrat ståndpunkt. De liberala
idéernas »sjelftagna» målsmän voro nemligen icke nu mera sådana,
som kunde vinna Tegnérs bifall. De ville skaffa sig stödet
af en obildad publik, smickrade derför »dämos» (folket),
sqvallrade om skräp, uppträdde retsamt mot personer och dömde
okunnigt i mångt och mycket. Snillesaristokraten,
lärdomsälskaren, kunde ej annat än med förakt se ned på sådana
kämpar. Voro de liberala, så voro de endast »liberalt pack», »den
ramaste pöbel». Och att söka återföra allmänheten till bättre
vägar genom en bättre tidning? »Eröfringen vore föga
ärofull» säger Tegnér, och dessutom – »när trivialiteten en gång
kommit till orda, så är det omöjligt att tysta och öfverrösta
henne, ty hon har hela nationen till chorus.» Till och med
»den läsande pöbelns talrikhet» väckte Tegnérs indignation.
Det var den liberala tidningspressens begynnande
utsigter att blifva en samhällsmakt, den oppositionella tonen i
tidningar och vid riksdagar, som så djupt härmade Tegnér, att
han i offentliga och enskilda uttalanden slungade emot de
liberale sina väldiga förkastelsedomar. Pressens män svarade,
skonlöst som de blifvit anfallna. Tegnér vände nu sin vrede
mot hela riksdagsinstitutionen, mot bondeståndet, mot
folkskolan, ja mot nationen, i tal och uppsatser, hvilka
tidningspressen icke underlät att – hvardera parten för sina ändamål
– reproducera och kommentera. Så blef Tegnér, man kan
säga mot sin afsigt, de konservatives koryfé. Att han
hånades af de liberale var honom kanske icke så mycket emot, ty
han föraktade dem öfver en bank och dolde det icke. Men
striden, med mellanrum fortsatt från 1834 till 1840, sårade
honom djupt. Kroppslig ohelsa stötte åter till, äfven andra
orsaker till sorg och missmod. Under 1840 års riksdag gick
själsvåndan öfver till sinnessjukdom, ett sorgligt minne för
den politiska utvecklingens häftigaste stridsskede, hvilket
aldrig behöft beröra hvarken Carl Johans eller Esaias Tegnérs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wiesminn/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free