Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Erik Gustaf Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erik Gustaf Geijer. . 243
åsigter i tidens frågor. Ståndsmonarkien,
korporationsskran-korna, latinväldet i lärdomsskolan, protektionismen, gaf han
starka hugg, påvisande deras verkliga ställning till samtidens
kraf. Tidens påstådda materialism belyser han och finner
starka andeliga intressen röra sig der, hvarest motståndare
vilja se idel materia. Medelklassen har blifvit en ny
samhällsmakt, som har intelligensens kraft för sig och hvars
inflytelse ingen kan undandraga sig. Den fattiges historia
förefaller honom som ett värdigt föremål för historieskrifvarens
forskning - »den vanliga historien är mest de rikas och
mäktigas». Den innersta historien är just denna, oskrifna. I
en serie artiklar om »Fattigvårdsfrågan» ger han till denna
historia en skizz, ur hvilken man lika ofta citerar slagordet:
»menniskan är ett sent begrepp i historien», som ur hans
tidigare arbete uttrycket: »svenska folkets historia är dess
konungars» - det ena som det andra utan samband med de
satsföljder ur hvilka de framgå och hvilka göra det ena som
det andra berättigadt der det fäldes.
Geijer hade många personliga obehag till följd af sitt
genombrott, sin fosterländska värma att icke 1838 mer än 1810
vilja tiga stilla med sitt ogillande af hvad han i samhället
ansåg skadligt. Men nu fick han intet akademiskt pris för
sina svar på tidens frågor. Han var ju sjelf akademiker,
och hans ställning var för hög att af medbröderna öppet
angripas. Man nöjde sig att skrifva till hvarandra om hans
naivetet, hans sönderslitenhet, hans barnslighet -ja, hans
populari-tetsjägteri. Och hans känsliga sinne erfor nogsamt förändringen.
»Hjerta, som lider
af dagens gny,
toner - till eder,
till er vill det fly.»
Men öppet och manligt stod han dagen lång der
samvetet stält honom. Vid riksdagen 1840-41 var han åter
universitetets ombud, deltog i konstitutionsutskottets
förhandlingar så väl som i presteståndets och utgaf som bihang
till sitt literaturblad tre häften om den då brinnande
representationsfrågan. Nu hade han nått fram till
personlighetsprincipen, men såg den förstärkt hos innehafvare af bildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
