Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Axel Oxenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
252 Minnesbilder.
dets direktor och president i deras rådslag. Nu sände han
legater, dirigerade arméer, gaf förläningar åt furstar och
underhandlade med främmande ambassadörer. Det föreslogs
honom, att sjelf varda kurfurste i Mainz i stället för den
för-drifne katolske prelaten, och svenska regeringen tycktes
ingenting hafva deremot, blott den ej förlorade hans stöd, helst
.- menade de gode herrar - man sedan kunde förläna
andra svenskar med biskopsdöme!! och abbotsstift. Osäkert är,
om Oxenstierna antagit anbudet, i fall ställningen fortfarit
att vara gynsam för förslaget. Men nederlaget vid
Nord-lingen kom - och den svenska maktställningen i Tyskland
rubbades väsentligt.
Nu blef det än svårare att hålla modet uppe och sinnena
tillsamman. Sachsen slöt fred med kejsaren och förklarade
Sverige krig. Tyska legotrupper lemnade hoptals de svenska
fanorna, flera af de evangeliska bundsförvandterne föllo ifrån.
Men Oxenstierna »redresserade åter verket». Det var först i
detta trångmål han förband sig med Frankrike till
gemensam aktion och gemensam fred, ett svårt steg, som han i det
längsta velat undvika, för att åt Sverige bibehålla full
sjelf-bestämningsrätt. Hans intåg i Paris, i april 1635, var
furstligt. En svit af 200 personer följde »le grand chancelier de
Suéde», som praktfullt mottogs af Ludvig XIII och hans
minister Richelieu. Oxenstierna och Richelieu talade latin med
hvarandra, gjorde höfliga visiter och artiga miner, men i
grunden ledo de hvarandra föga. Richelieu ville i Sverige icke
hafva en jemnbördig bundsförvandt, endast en användbar
vasall; Oxenstierna såg det mer än väl, och hans sträfhet mot de
franska underhandlarne, hans vägran att från svenska
ambassadörsposten i Paris återkalla den förut af Richelieu ur Frankrike
förviste Hugo Grotius, läto Richelieu nogsamt märka att hans
»gotiske» medtäflare om ledningen af verldshändelserna icke
af sympati gjort sitt land beroende af »de franskes praktiker».
Från Paris for Oxenstierna till Haag, i maj, och efter der
förrättade diplomatiska värf åter till Tyskland, der han måste
beqväma sig till en ännu mera påkostande underhandling,
nemligen med Sachsen. Samtidigt hade han den sorgen, att
de svenska underhandlarne med Polen återlemnade Preussen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
