Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Pierre Augustin Caron de Baeumarchais
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
258 Minnesbilder.
nogräknad om medlen, blott han banade sig väg, sådan var
hofurmakaren, som damerna icke kunde se sig mätta på.
Hvilket spring i butiken, fruarna kommo sjelfva med sina ur
och - urmakaren lemnade dem sjelf tillbaka. En af de
förtjusta fruarna hade en gammal sjuklig man, som var anstäld
vid hofvets kassa; han afstod tjensten åt Caron mot en
lif-ränta, som döden hindrade honom att få uppbära. Caron
öfvertog nu jemväl den förtjusta frun och alla hennes
egodelar. Bland dessa fans en liten landtgård, som hette
Beau-marchais. Från 1757 skref sig hofbokhållaren derför Caron
de Beaumarchais, 1761 köpte han för 85,000 francs en
kungligsekreterare-titel, som gjorde honom till »adelig vederlike».
Då var den välgörande frun redan död: hon fick knappt ett
år njuta af sin nya lycka.
Men den unge enklingen hade redan hunnit att blifva
omtalad i hofvets högre regioner för sina sällskapsgåfvor, i
synnerhet sin sång, och som man der gerna vill fördrifva
den tråkighet, hvilken, enligt Carmen Sylva, »följer hofven åt,
emedan motsägelse der saknas» - så blef m:r Caron de
Beaumarchais en vacker dag befald till Ludvig XV:s redan något
bedagade döttrar, prinsessorna Victoria och Adelaide. Till
en början fick han låta höra sig vid deras konserter, snart fick
han tillträde i deras société. Prinsessorna blefvo alldeles
förtjusta i honom - de hade alls icke ledsamt, när ban var med.
En gammal tråkig hofman skulle hämnas en dag och räckte
honom sin klocka »för att se åt hvad som fattades» - men
Beaumarchais lät klockan falla i golfvet. Yrket hade han
längesedan lemnat. Nu skötte han med ifver sin egen
uppfostran för att bota, hvad gossåren försummat och
ynglingaåren måst lemna å sido. Han skref, skref af, skref om ...
han läste, han reflekterade. Framåt ville han, - och för att
komma sig upp i verlden behöfver ett snille pengar. Voltaire
hade förtjenat på leveranser till armén under 1741 års krig,
sedan en rik leverantör låtit honom få vara med i sin affär
- kan hända för att få sitt namn till efterverlden i förening
med Voltaires. Han hette Påris-Duverney. Nu hade han
med mad. Pompadours biträde byggt upp krigsskolan vid
Marsfältet, men hade icke lyckats att få kungen dit för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
