Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Pierre Augustin Caron de Baeumarchais
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pierre Augustin Caron de Beaumarchais. 261
hafva velat muta domaren. Domstolen dömer här i egen sak,
ropade Beaumarchais; jag vädjar till allmänna opinionen!
Och inför denna nya domstol angrep B. så kraftigt den
gamlas ruttenhet, att han vann inför opinionen, ehuru dömd af
domstolen. I denna häftiga, eldiga, kraftiga debatt inför
tusentals läsare i hela Europa kallar sig B. »citoyen», hvilket
ingen förut gjort. »Jag är en medborgare, det vill säga jag
är hvarken hofman eller abbé eller adelsman eller
uppbörds-tjensteman eller favorit, ingenting af allt som nu har makten.
Jag är medborgare, det är något alldeles nytt, alldeles
oerhördt i Frankrike. Jag är medborgare, det är hvad ni torde
varit i två århundraden, hvad ni JcansJce ären inom tjugo år». Detta
språk 1774! Samhället lyssnade, darrade. Hade tusendens
tysta tankar då ändtligen födts i ord?
»Hela Paris» gratulerade B. att ha blifvit dömd af den
»ruttna» domstolen. Sjelfva polisministern, Sartine,
lyckönskade honom och bad honom vara modest, ehuru han dömts
till »blåme» af domstolen. Nu strålade Beaumarchais namn
af glans!
Men han ville nog gerna ändå bli qvitt »blåme’n», ty
den medförde ett slags förlust af medborgerligt förtroende.
Derför tycktes han omedelbart efter medborgarglansen ha
törstat efter gunst - hos mad. Dubarry. Som hemlig
emis-sarie reser han i april 1774 till London för att köpa bort en
smädeskrift mot kungens mätress, men hinner knappt tillbaka
till Paris förr än kungen är död och »mätressen» Dubarry i
onåd. Nu ser det ut som om han satt sig i tillfälle att visa
den nya regimen samma tjenst. Af sin beskyddare Sartine får
han uppdrag att åter igen resa till London m. fl. ställen och
köpa bort en smädeskrift - denna gång en smädeskrift mot
drottningen och hennes mor, kejsarinnan Maria Theresia. De
upplysningar, österrikiska arkiven nyligen lemnat öfver denna
del af Beaumarchais’ vandel, göra det icke otroligt att han här
spekulerat i egen vara. För att göra sig intressant för Maria
Theresia har han t. o. m. pådiktat sig ett anfall af röfvare
på vägen till Wien. Der blef han satt i förvar tills man från
Frankrike skaffat sig underrättelser. Men pengar fick han
både i Wien och Paris, och var han sjelf författaren, som ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
