Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Carolus Linnæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
studenter och tjenstemän slöto sig kring mästaren; den lille,
energiske, liflige mannen med de vänliga, strålande ögonen. Som
en klok befälhafvare satte han truppen under bestämdt
underbefäl med skilda sysslor: och för hvarje afdelning fördes
protokoll öfver hvad som gjorts. »Och sedan de ifrån morgonen
kl. 7 till aftonen kl. 9 onsdagar och lördagar botaniserat»,
skrifver Linnæus sjelf härom, »återkommo de i staden
med blomster i hattarna samt med pukor och valdthorn
fölgde sin anförare till trädgården igenom hela staden.»
Särskildt vinnlade sig Linnæus om att läroböcker icke
skulle fattas i de ämnen, han föreläste öfver. Han uppdrog
åt sina lärjungar utförandet af detaljundersökningar o. d.
samt åstadkom sålunda hundratals akademiska afhandlingar.
Han släpte icke ur händerna något tillfälle att sända en
skicklig lärjunge ut på forskningsfärder, så väl i svenska
provinser som i verldens aflägsnaste delar. Han genomdref
att ostindiska kompaniet vid förnyandet af dess oktroj erhöll
åläggande att hvarje år kostnadsfritt föra en naturforskare
mellan Sverige och Kina. Svenska och utländska regeringar
och mæcenater anbefalde han sina lärjungars utrustning och
underhåll på forskningsfärder: det enda han af lärjungarne
fordrade tillbaka, var naturalster från deras resor. Öfver
hela verlden vardt så Linnæus känd som naturforskningens
konung, under det hans oafbrutet fortskridande vetenskapliga
arbete häfdade denna plats inom lärda verlden. Hans glädje
i arbetet var oförlikneligt stor, och föga mindre var hans
barnsligt rena glädje öfver erkännandet. Sjelf kunde han ju
icke undgå att erkänna sina arbetens förtjenster, men han
gaf Gud äran, i uppriktig fromhet prisande skaparens
storhet i de gåfvor han tilldelat Linnæus och den nåd han visat
honom att deraf kunna göra ett rätt bruk. Allt hvad Linnæus
såg i naturen låg ju öppet för allas ögon, och likväl
hade ingen sett det förr än han. Var det icke tydligt, att
»Gud sjelf har fört honom med sin egen mäktiga hand»?
»Gud har låtit honom få koxa in uti sin hemliga rådkammare;
låtit honom se mera af sina skapade verk, än någon dödelig
före honom; förlänt honom den största insikt i naturkunnigheten,
större än någon vunnit.» Så vittnar Linnæus om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
