Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Engelbrekt Engelbrektsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Engelbrekt Engelbrektsson. 299
fogdarnes våldsamheter och, när de klagade för konungen,
endast funno döfva öron». Men i våra dagar har en tysk
historiker trott sig kunna urskilja två perioder i Engelbrekts
korta uppträdande; under den första handlar han af ädla
bevekelsegrunder, under den andra af äregirighet och
maktlystnad, »ehuru hans våldsamma död icke lät denna hans
karakters omsvängning komma till fullt utryck, sålunda bidragande
att skaffa honom martyrens oförtjenta ära». Det är icke på
grund af nya akter i målet mellan Engelbrekt och hans
motståndare, som den unge historikern fält sådan dorn; det är
genom tolkning af de förut bekanta, en tolkning som
knappast torde inverka på historien och föröfrigt redan blifvit
bemött af Hildebrand. I Danmark har deremot under senaste
årtiondet den svenska uppfattningens Engelbrekt spridts i
tusentals hem, genom förnyade upplagor af C. G. Starbäcks
romantiserade skildring af Engelbrekts historia.
Namnet Engelbrekt (Engelbert) tyder på tyskt ursprung.
I qvarvarande svenska bref och handlingar från 14:e
århundradet förekomma endast tre i Sverige boende män med detta
namn. Den äldste är en borgare i Stockholm, som hette
Engel-bertus Hvite och lefde 1323. Dernäst kommer
rikshöfvids-mannens farfars far, Engilbrict, som i Vesterås egde tomt
med kålgård, hvilken hans sonson Engelbrekt Engelkeson
år 1392 bortbytte mot ett halft markland jord i Upsala. Dessa
herrar Engelbrekt synas varit frälsemän, må hända af dem,
hvilka under konung Albrekts slappa regemente fått sina
jordar in under frälserätt, till förminskning af kronans
skatteuppbörd. Åtminstone är det visst, att Engelbrekt Engelkesons
arfvingar drabbades af den reduktion, som drottning
Margareta lät öfvergå de skattegods, hvilka orätt kommit under
frälset. Räfstetinget i Vesterås 1399 fråndömde »JSngilbrectz
arwom» både det halfva markland i Upsala, för hvilket
fäder-netQmten sju år förut blifvit bortbytt, och jordar i Norrbo
och Snäfringe härader i Vestmanland. Men frälserätt blef
dem ej f råndömd, såsom i synnerhet i Vestergötland var fallet
med åtskilliga jordegare, hvilka »gjort sig sjelfve till frälse».
Det var den tidens sätt att afskrifva grundskatter.
Engelbrekt, hjeltens fader, var således död 1399, och an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
