Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Carl Wilhelm Scheele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han påpekade segerrikt motståndarnes felaktigheter. Och
ihärdigt gick han framåt, med en genialisk noggranhet i
hvarje arbete besegrande svårigheten att arbeta med torftiga,
ofullkomliga verktyg.
Då, och ännu ett par årtionden framåt, utgåfvos den
svenska vetenskapsakademiens handlingar årligen i tysk
öfversättning i Leipzig; Tysklands, Englands, Frankrikes,
Italiens vetenskapliga journaler följde med noggrann uppmärksamhet
deras innehåll, och de af Scheele meddelade nyheterna
satte snart en mängd vetenskapliga laboratorier i
verksamhet. Hans epokgörande afhandling om brunsten, till
akademien ingifven 1773, väckte åtskilliga invändningar, men
han bestod dem segerrikt. Hans vän Gahn, som disponerade
bättre ugn än Scheele, fortsatte hans upptäckt och fann
mangan. Ur samma undersökningar framgingo upptäckterna af
baryt, af arseniksyra, det ena med det andra revolutionerande
metallurgien. Och under allt detta arbetade Scheele
jemväl på sina undersökningar om eldens och luftens natur,
hvarunder han upptäckte syret. Men ingen hade någonsin
haft något att anmärka mot hans påpasslighet och noggrannhet
vid de dagliga sysslorna på apoteket »Uplands Vapen».
Stilla, inåtvänd, fann han endast i arbete sin glädje, om ock
i forskningsarbetet den största. Att om sina arbeten
samtala med en Gahn och en Bergman var honom ock ett kärt
nöje, men för sällskapslifvet för öfrigt hade han ingen håg.
Professor Bergius i Stockholm föreslog Scheele till medlem
i vetenskapsakademien 1774, och enhälligt invaldes han
1775 den 4 maj. Scheeles ödmjuka sinne erfor häraf en
stor glädje och han underrättade sin gamle far i Stralsund
om den ära som vederfarits hans son. Men fadern förstod
sig icke på sådant. »Är ledamot det samma som assessor»,
frågade han tillbaka, »och hur stor lön följer med platsen?»
I faderns ögon var en rang- och lönlös utmärkelse
föga värd.
Sonen tyckte, också han, att han nu borde förbättra sina
vilkor. Tysken Pohl, som fått privilegium på apoteket i
Köping, afled i april 1775, efterlemnade en 24-årig enka och
en späd son. Pastorat och apotek gingo den tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
