Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Herr Hugos Akademi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herr Hugos Akademi. 351
i och för sig sjelfva älskar jag både att läsa och framställa;
men mitt eget lif ville jag helst icke skildra alls, eller ock
endast sant.»
»Och ändock tycker jag ej heller om sanningen, sådan
som J. J. Rousseau afhöljt henne, för sin person, i sina
Con-fessions. Hvilken utväg är då att välja? Jag har varit
bekant med så många menniskor och sett personer i så många
dagrar, hvilket allt jag måste troget berätta, om jag skall rätt
kunna beskrifva mina egna händelser, att jag derigenom icke
alltid skulle kunna undgå att väcka förargelse, emellan nöjet.
Det är då bäst att tiga. Eller skrifva med lakuner? - det
vill säga så, att allt hvad som omtalades, vore rena
sanningen; men deremellan på sina ställen tankstreck.»
»Ett skäl drager mig till denna historia. Jag har
kom-rnit att blifva en person, hvarom alla tala i Sverige:
besynnerligt nog, efter jag minst af allt tänkt på detta från
början, men säkert följer likväl häraf, att man en gång skall
skrifva min lefnad. På hvem detta kan komma att falla, vet
jag icke; jag har många ovänner och många vänner och
hvardera kan icke undgå att se mig utur sin dager. Det är
då så godt att också jag skrifver något härom, och före min
död (!), ty ehuru litet jag känner mig, så upprepar jag än en
gång, att andra känna mig mindre.»
»Jag är en menniska full af motsägelser; att reda dem
alla är mig icke möjligt. Men när jag blickar in i min själs
djupa dalar och höga berg, så torde jag kunna beskrifva
flere af dem bättre, än en lefnadstecknare utom mig. Att
jag skall kunna vara alldeles opartisk rörande mig sjelf, är
icke heller möjligt: likväl skulle jag kanske mera än någon
varelse, som hittills blifvit född, kunna vara det, om allt
vore tillåtligt att säga i ämnen, der andra personer varit
med. Ty om min egen person är jag visst icke rädd: jag
har i all min tid varit det för litet. Jag har många fel, som
vänner och ovänner känna, jag har många flere, som ingen
vet. Ack, om denna jord vore sådan, att det ginge an, att
lägga allt för en dager b
»Mina motsägelser äro oräkneliga, och några af djupaste
och oförklarligaste slag. Att jag på en gång är den dystraste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
