Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Josef Mazzini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Josef Mazzini. 366
Man kan säga, att han från sitt första inträde i
romerska republikens nationalförsamling (6 Mars 1849) blef dennas
verklige beherrskare, men det var först den 29 mars,
församlingen dekreterade hans utnämning till regent. Mazzini,
Saffi och Armellini hette de i dekretet nämnde triumvirerna,
men den förstnämnde var det, som nu i tre månader
be-herrskade Romerska Republiken,
Neapolitanare och österrikare nalkades med härsmakt det
romerska området, fransmännen, i hvilka Mazzini såg
republikanska bröder, kommo också, och hans regering var nästan
en dödskamp från början till slut. Men Garibaldi stod
honom trofast bi, slog fransmännen, fördref neapolitanarne och
hejdade derigenom äfven österrikarnes framryckande. Den
Romerska Republikens Författningssamling utvisar också mod
och beslutsamhet - men, eget nog, medhanns aldrig
antagandet af republikens konstitution förr än hennes lifstid var
till ända. Det var dagen efter de franska truppernas intåg
i Rom, som konstitutionen högtidligen upplästes från
Capitolium - och dagen derpå utdref en fransk bataljon
nationalförsamlingen från hennes rum och besatte ingångarna
Då hade redan Mazzini nedlagt sitt mandat, lemnat Rom och
åter begynt sin landsflykt. Napoleon, som gjort ända på
hans korta välde och på den romerska republiken, gjorde
snart den franska samma tjenst, till sin egen förrnon, men
hur han herrskade - nog kunna Mazzini och han ännu en
gång ha träffats som landsflyktige i London!
Minnet af diktaturen var emellertid Mazzini kärt, och han
fortsatte i London att herrska i en liten nationalförsamling
af landsflyktige patrioter, förlade stundom sitt residens till
Schweiz, tog upp »statslån» för att understödja revolutionära
företag och anstiftade också då och då några sådana, dock
endast i Italien (Mantua 1852, Milano 1853, Genua 1857). Två
gånger i Italien, en gång i Frankrike, var han »in
contuma-ciam» dömd till döden, Österrike skulle hänga honom hvar
det kunnat få honom fast och sjelfva Schweiz hade utvisat
honom från sitt område. Men Italiens enhet grodde och grodde,
1859, 1860 och 1861 fingo se den i det närmaste fullbordad,
fingo skäl att tacka både den sardinske konungen, den sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
