Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Nikolai Frederik Severin Grundtvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
374 Dödsrunor.
barelsebokens ljus. Världsutvecklingen innebär nämligen
»kristenfolkets» utveckling till »verldsfolket»; härför
genomgås 7 stadier, af hvilka den 6:e är »den Höinordiske
Menighed», hos hvilken »Kristenlifvet» skall »vinna mensklig
gestalt». Det är icke heller utan, att både för Grundtvig och
ännu mer för somlige Grundtvigianer danskarne ibland fått
efterträda judafolket som »Guds egendomsfolk», under
ögonblick af patriotisk exaltation; men den frukt denna
egendomliga sammansmältning af mystisk vördnad för det lefvande
ordet, fosterlandskärlek och dogmtro burit för det danska
folket, har icke stannat inom kyrkan, utan äfven sträckt sig
till lifvet i verlden, lifvet i ett fritt fosterland, »som ej för
sin upplysning behöfver anlita främmande». Denna frukt
heter folkhögskolorna. Och att väckelsen till dessa utgått från
Grundtvig är kanske hans varaktigaste ära.
Son af en prest och sjelf sextonde presten i slägten,
föddes N. F. S. Grundtvig den 8 sept. 1783 i Udby på Själland,
vistades från sitt nionde till sitt femtonde år på landet
i Jylland, der han sedan i Århus tillbragte tvenne skolår.
Student i Kjöbenhavn 1800, tog han 1803 prestexamen, men
fortsatte sedermera sina universitetsstudier dels i Kjöbenhavn,
dels under en kondition på landet, tills hans 1811 blef
prestvigd som adjunkt åt sin far. Efter dennes död 1813
återkommen till hufvudstaden, fortsatte han till sin död, med ett
kort afbrott 1821, att der vistas som författare och predikant.
Redan vid sin dimissionspredikan 1810 hade han väckt
uppseende för häftiga utfall mot presternas brist på kristlig tro
och kristligt lif samt derför erhållit en skrapa. 1826, sedan
han å den »rätta trons» vägnar brutit en lans emot professor
Clausen och några af Grundtvig författade festpsalmer blifvit
förbjudna att vid den afsedda festen i kyrkorna användas,
tog han afsked ifrån sitt 1822 erhållna embete som
komminister vid en af Kjöbenhavns kyrkor och fick sedan under
flere år ej tillstånd att predika. Han hade dock fortfarande,
sedan 1818, en statspension å 1,200 rbd. som uppmuntran för
sina historiska forskningar och fick tre år å rad
statsunderstöd för forskningsresor till England, der han studerade
ängel-sachsiska handskrifter. Med en otrolig flit arbetade han nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
