Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Nils Vilhelm Almlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
398 Dödsrunor.
nål, nu kongl, dramatisk teater, blef lågornas rof och
jämnades med marken.
Alinlöfs chef efter Åkerhielm, grefve Gustaf Lagerbjelke,
riktade äfven teaterns repertoar med stycken, dem han sjelf
öfversatt, och tillgodosåg både »kassapjeserne» och »det högre
dramat». I en af de förra, »Blykamrarne i Venedig», hjelpte
ej Ålmlöfs spel att mildra Argus’ hårda förkastelsedom öfver
genren; »hurrarop, stampningar och klappningar efter ridåns
fall, förnyade i flera repriser, uttryckte den stockholmska
allmänhetens förtjusning öfver denna apparition på vår talscen,
och vi tro att ingen af de pjeser, som förut gjort största
lyckan härstädes - en Gustaf Wasa, Hamlet o. s. v. - blifvit
mottagne med ett sådant bifall». Argus tröstar sig dock med,
att det närmast varit det »pikanta» i en aktris i karldrägt,
som lifvat bifallsstormen. (»Es ist eine alte Geschichte, doch
bleibt sie immer neu»!) Kort derefter gafs Othello, i
Nican-ders öfversättning och med Almlöf i titelrollen, men utan att
göra hvarken Hamlets eller Blykamrarnes lycka. Lagerbjelke
efterträddes af Puke, som bl. a. uppsatte Jouy’s Sulla, med
Almlöf i titelrollen. När Almlöf på sommaren 1828 erhållit
ett resestipendium så väl af staten som af kung Carl och
följande år kommit till Paris för att utbilda sin konst efter de
giltiga mönstren vid »Théåtre Francois», träffade han hos
svenske ministern, grefve Löwenhjelm, Sulla’s författare, som
då tillhörde de vitra celebriteterna. På Jouy’s anmodan och
värdens begäran framsade Almlöf partier ur sin roll och vann
entusiastiskt bifall af författaren, som försäkrade, att han
hade Ålmlöfs talang att tacka för det underverket att han
plötsligt funnit sig förstå svenska. M:lle Mars mottog »den
svenske Talma» med största utmärkelse, och Ålmlöfs
personliga framgångar i den franska hufvudstadens artistiska
och literära kretsar afge ett vackert vitnesbörd om både
hans yttre och inre menniska under hans ungdoms
glansperiod.
Men äfven hans konstnärskap vann på resan, enligt
samtidens dom. Då Collberg 1831 debuterat vid kongl, teatern,
råder honom »Heimdall» att lära teknik af Almlöf, »som
efter hemkonsten från sin konstresa röjer i det tekniska myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
