Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Hans Kristian Andersen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans Kristian Andersen. 407
Sverige 1865 sände han kung Karl XV ett exemplar af
sistnämnda skrift med en särskild versifierad tillegnan som tack
för »den rige dag på Ulriksdal». I denna sin flera gånger
utgifna sjelf biografi vitnar han ofta om sin kärlek till Sverige
och svenskar. Särskildt räknar han Jenny Lind bland dem,
hvilka framför andra inverkat på honom som skald, och han
hugfäster med hjertlighet minnet af samvaron med kung
Oskar I i hans familjekrets, med Beskow och de
Stockholmske litteratörerna, med lärare och lärjungar i Upsala - der
han fick höra Wennerberg sjelf sjunga »sine nutids-bellmanske
sange» - ja, med kyrkfärdsfolket i Leksand, dit hans ord
sedan bragte prof. Marstrand, hvars präktiga tafla från
Siljan och kyrkofärdsbåtarne (nu i Kristiansborgs kongl,
tafle-galleri) sålunda blef en medelbar frukt af skaldens
svenska resa.
Den svenska bokhandelskatalogen upptager intill 1865
tretio upplagor i vårt land af Andersens skrifter. Första
svenska upplagan af hans sagor trycktes i Helsingborg 1842,
den första samlingen i Stockholm 1850. Men alla, som
åt-mistone lika väl som de svenske öfversättarne känt danskan
(och det vill just ej alltid säga så synnerligen mycket), ha
säkerligen föredragit att läsa »eventyren» på författarens eget
språk. Sjelfva den »praktupplaga», som i Stockholm utgifvits
med originalets träsnitt, låter t. ex. justitierådet i »Lyckans
galoscher» se gamla rönträd i Östergade på kung Hans1 tid,
i stället för Bronner» (»ruckel» eller »kåkar»). Förmodligen
för att undvika dylika misstag har en bekant bokslödjsman
trott det vara bättre att försvenska Andersen’ska sagor efter
tyskt original; både »Svinaherden» och den »ståndaktige
tennsoldaten» in. fl. har han (1874) utgifvit »från tyskan»
såsom tillhörande W. Hoffmanns »Sagoberättare». Det vitnar
åtminstone fördelaktigt om förläggarens oegennytta, att, till
förmån för hr W. Hoffman, - helt enkelt undertrycka ett
sådant författarnamn som H. Kr. Andersens.
In i sina sista år fortfor Andersen att då och då utsända
ett nytt häfte af sina älskliga sagor, hvilkas spridning på
otaliga tungomål och i ständigt nya upplagor årligen tilltog.
Sin plan och afsigt med detta författarskap har han sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
