Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Paul Genberg - Hampus Kristofer Tullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
416 Dödsrunor.
sändes en krans till den fordne lärarens graf, vitne om
minnesgod tacksam kärlek. Måhända skola vi ej fela, om vi
antaga att denna krans på Genbergs graf hugfäste minnet af
hans lyckligaste dagar.
Hampus Kristofer Tullberg.
(1876).
Ur en fältväbels torftiga hydda i Småland utgingo tvänne
bröder, hvilka båda förvärfvat ett namn bland våra
orientalister, båda tillhört våra verksammaste universitetslärare, den
äldre dess utom i ett halft århundrade ifrat för en fonetisk
rättskrifning af vårt språk, med så varm håg och så ringa
framgång att han väl kan kallas ortografiens martyr. Det
är denne gamle språkforskare, Håkan Sjögrens siste lärjunge,
som nu gått hädan efter ett långt lif.
Hampus Tullberg var i sin tid en mycket namnkunnig
man. Han var känd för omfattande språkliga kunskaper, men
ännu mer för sin okufliga ihärdighet att vidhålla de idéer,
han hemtat från gamle Ihre och från sin ungdoms samtiding,
Rask, idéer, hvilka i hans egendomliga personlighets degel
icke vunno omsmältning till sådana verk, som föra
vetenskapen framåt, men intill hans sena ålderdom höllo honom sjelf
uppe, i medvetandet att han arbetat träget och stridt för det
sannas seger. Trots allt förbiseende, allt förlöjligande, allt
underkännande, kunde han derför utan bitterhet gå sin bana
fram, full af kärlek, som han var, till vetenskapen, till
sanningen, till menniskorna - och främst bland dessa den
studerande ungdomen vid det universitet, han så länge tillhört.
Han möttes ock af dem med kärlek tillbaka, logo de än åt
hans kantigheter, hans stafning och hans litenhet; för hans
varma hjertas skull sågo de upp till honom, äfven om de
icke visste hur lärd han var, hur mycket han arbetat för
att bringa sin ungdoms oklara förnimmelser af den kompa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
