Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Carl Vilhelm August Strandberg (Talis Qualis)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Carl Vilhelm August Strandberg. 437
Oberon (1858), m. fl. För dramatiska scenen var han
verksam genom versöfversättningar; så har han med vår
repertoar och vår literatur införlifvat lustspel af Moliére, Samson
och Hertz. Men vigtigare än allt detta är hans skänk åt
vår vitterhet af Byrons poetiska berättelser, hvarom B. E.
Malmström qvad:
»Du grep hans genius, grep den intill roten
med snillets milda ked du honom band.
På gammal fördom djerft du satte foten
och skänkte honom åt ditt fosterland».
Det var ett storverk, ett verk ej blott af snille, men af
år. Från 1854 till 1865 fortgick tryckningen af åtta smärre
berättelser och »Don Juan». Med allt mognare grepp
strängade han äfven egen lyra, men samlade med strängt urval,
då han 1854 och 1861 gaf ut »Dikter», hvilka dock, äfven de,
till icke ringa del innehålla öfversättningar, från tyska, från
latin m. m., äfvensom en samling »romaniska folkdikter»,
Hans djerfva stil, hans vågade bilder, hans varma hjerta,
allt formade en dikt som ingen annans hos oss, en dikt, som
hans samtid fortfor att älska och gerna med kraftord
försvarade mot kritikens analyser. Talis Qualis’ dödsrunor,
P. B.-sånger m. m. voro, om än dagsländor, i stånd att väcka
stämning, ty de voro alltid barn af en sådan, och inånga
af dessa »ögonblickets barn» skola lefva bland våra bästa
sånger.
Den stämning mot skalden, som till gengäld rådde i
hufvudstaden, har i Norna Gests »dröm» (af 1860) ett ganska
sant uttryck. Med vördnad sågs han, och sällan sågs han.
Han lefde hemmets stilla lif och var sällan med i de stora
kretsarna, men gaf sina få vänner en desto rikare
umgängesskatt. Alla önskade honom allt godt - och som dit
räknades, att »blifva en af de aderton», önskade man honom äfven
detta. Det berättades ock »i den tiden», att en af rikets
herrar, som akademien vid första möjliga tillfälle uppsökt med
sitt val, svarat, att han gjorde som vilkor för mottagande af
valet, att äfven Talis Qualis skulle erhålla en stol i den
snillrika kretsen. Vi fästa oss ej vid, om anekdoten är sann:
dess blotta tillvaro är karakteristisk för allmänhetens stäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
