Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Henrik Nikolai Clausen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
440 Dödsrunor.
l Danmarks häfder har Clausen ett framstående ruin.
Som vetenskaplig teolog har han riktat literaturen, som
universitetslärare har han framgångsrikt verkat i mer än
femtio år, som politisk person har han i enväldets tider stridt i
främsta ledet för tryckfriheten och för det danska Slesvigs
rätt gentemot dess tyska regering i Kjöbenhavn; efter
tronskiftet 1848 för folkfrihetens värn i Danmarks grundlov, för
ett »Danmark til Eideren», för den skandinaviska nordens
enhet.
Till Sverige kom tidigt hans rykte, först den teologiska
vägen, senare på den politiska, och han har under årtionden
räknat framstående svenskar bland sina personliga vänner.
Henrik Nikolai Clausen var son af en på öarna anstäld
prest från Slesvig, både på fäderne och möderne
härstammande från detta gammaldanska land. Han var född den 23
april 1793 i Mariebo på Lolland, der fadren var kapellan,
och fördes med det flyttade hemmet till Kallundborg och
Kjöbenhavn, der han i skola och vid universitetet fick sin
utbildning. Fadern blef Själlands stiftsprost och kyrkoherde
i hufvudstadens förnämsta kyrka, Frue Kirke, året efter det
sonen blifvit student, och detta bidrog kanske i sin mån
dertill, att sonen »opoffrede sig til theologien», som en
litera-turhistoria säger om H. N. Clausen. Fyra år efter aflagd
embetsexamen för prestkallet dröjde han qvar vid
universitetet och blef 1817 filosofie doktor, hvarefter han med
understöd af kungen, en hög embetsmän och
universitetsstipendier anträdde en flerårig utrikes resa.
Först vände han kosan till Göttingen, sedan till Berlin,
der han hela vintern 1818-19 hörde Schleiermacher. Vid
flera andra tyska högskolor gästade han äfven, hvarefter han
begaf sig till Italien. I Rom lade han sig synnerligen vinn
om att inhemta katolicismens teologiska ståndpunkt, i akt
och mening att skrifva en jämförande framställning af det
katolska och det protestantiska kyrkolifvet och kyrkoläran.
Denna plan fullbordade han ock några år efter hemkomsten,
och då brast stormen lös emot honom.
Teologie lektor vid universitetet i Köbenhavn 1821, blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
