Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Lars Billström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
446 Dödsrunor.
lunda torftigt. Sonen erhöll god skolbildning och blef vid
nitton års ålder student i Lund, der Johan Holmbergsson då
ensam upprätthöll den juridiska fakulteten. För honom
aflade Billström 1826 examen för inträde i rättegångsverken
och begynte derefter sin bana som praktisk jurist.
Åtskilliga domareförordnanden upptogo hans närmast
följande år, men Billström återvände redan 1828 till Lund, der
han utnämdes till akademikanslist och förordnades till
akademinotarie. Det var i den akademiska jurisdiktionens dagar,
då de professorliga bisittarna i den konsistoriela rätten väl
kunde behöfva en dugande notarie, så mycket mer, som
akademisekreteraren egentligen var naturhistoriker och fädernas
egen lagfarenhet lemnade väl mycket öfrigt att önska.
Akademisekreterare var den bekante entomologen professor Zetterstedt,
som först 1840 fick utbyta denna lön mot Sotamces-professurens
löneförmåner. Då hade Billström länge skött
sekreteraretjen-sten, men förbigicks icke dess mindre vid utnämningen 1841.
Det berättas, att han stundom brukat från blankt papper
uppläsa sina protokoll, hvilka de åhörande consistoriales trodde
vara utskrifna, och att han, då en annan fått
sekreterareplatsen, icke brydde sig om att utskrifva dem, lemnade sålunda
evärdeliga luckor i akademiens häfder.
Men under sin »akademiska» tid hade Billström äfven
haft andra sysslor: vid 1834 års riksdag var han kanslist i
bondeståndet och sekreterare i ståndets enskilda
besvärsutskott, samt valdes 1837 till rådman i Lund. När tronskiftet
1844 föranledt kallelse till urtima riksdag, valde Lunds
borgerskap sin bepröfvade rådman till riksdagsman i
borgarståndet.
Den liberala oppositionen från 1840 skulle nu vara
regeringsparti, enär konungen sjelf ville sätta sig i spetsen för de
reformer, »nationens män» äskat, och på den räkningen sågs
ock vänligt genom fingrarna med en serdeles slarfvigt
hopkommen statsverksproposition, ty tiden hade varit så kort.
Representationsreformen, lagreformen, sparsamhetsreformen,
allt ’hade man att vänta. Waern och Petré yrkade derför
t. o. m., att en begäran om sparsamhet i kröningsutgifterna
skulle ingå i riksdagens skrifvelse om kröning, för att ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
