Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Lars Billström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
448 Dödsrunor.
hans korta, rediga, ofta skarpa yttranden äro icke så få.
Kontrasten, först med Petré sedan med A. W. Björck, vållade
honom icke dess mindre tidigt binamnet »den tyste». Han
höll också aldrig tat, hur ofta han än yttrade sig. Men
hans logiska skärpa, hans lugna sätt att vara, hans kloka
menniskokännedom förlänade honom tidigt en ledareplats
inom riksdagens liberala läger.
Återvald 1847, insattes han i konstitutionsutskottet, och
inom detta fortfor han sedan att vara verksam, så länge han
tillhörde borgarståndet, eller t. o. m. 1860. Det var en rätt
sorglig verksamhet för en man med Billströms åsigter om
och afsigter för landets konstitutionela utveckling.
»Ställningen inom konstitutionsutskottet», klagar han 1848, »är
be-klagligtvis sådan, att det esomoftast beror på den förseglade
sedeln att i der förekommande frågor fälla utslaget.»
Lagreformen erhöll nu en ytterligare stöt till baka genom
utfallet af valet till justitie-oinbudsman. Adel och prester
hade i största tysthet öfverenskommit att välja en af denna
reforms mest kända motståndare, S. L. Theorell, och då
några bönder låtit tubba sig, stodo borgarna slagna, med 21
röster för vice presidenten Landin - den förre innehafvaren
af ämbetet - mot 27 för Theorell. Och på riksdagens egen
begäran hade justitieombudsmannen blifvit fast medlem i
i lagberedningen. Nu sjöd vreden öfver, äfven hos Billström.
»Theorell», sade han i nästa plenum, »har blifvit till
justitieombudsman utkorad, icke af nationens valda ombud, utan
hufvudsakligen af några individer bland adeln och presterskapet,
hvilka till följd af sjelfskrifvenhet hafva plats i
riksförsamlingen» ; detta, hoppades talaren, skulle åtminstone hafva det
goda med sig, att »öppna ögonen på dem, som icke äro nog
klarsynta», och »lära dem inse nödvändigheten att från
nationalrepresentationen utmönstra sådana onda makter, som de,
hvilka vid valtillfället gjort sig gällande». I det
representationsförslag, med hvars undertecknande regeringen firade
l maj 1848, såg Billström dock ingen förbättring af det
närvarande, ej ens en allvarlig afsigt att åstadkomma en reform.
När det från konstitutionsutskottet öfverlemnades till
ständerna, åtföljdes det af Billströms reservation mot utskottets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
