Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Anders Fryxell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mera gifvande än riksregistratur och rådsprotokoll. Den underlägsenhet
i historiskt vetenskapligt värde, som häraf blef en
följd, uppvägdes ju vida af den öfverlägsenhet i begärlighet för
allmänbildningen, som följde icke blott af planen utan äfven
af författarens ovanliga skriftställartalang; ännu ett årtionde
efter den stora forskningsresan hade också kritiken endast
erkännande åt Fryxells berättelser, om ock ingen, icke ens
de närmaste personliga vännerna, i dem såg alster af sträng
vetenskaplig forskning och historisk konst. Der gälde Geijer
som mästaren, och åtskilnaden mellan Geijer och Fryxell, i
stil som i ämnets behandling, faller tillräckligt i ögonen. Kom
så Geijers »affall», »rabulismens» framgång, tronskiftet 1844,
representationsreformens strid och nederlag, oviljan bland
allmänheten mot riddarhusmajoritetens anspråk och – Geijers
»Tre föreläsningar». Fryxell, som 1840 kallats till »en af
de aderton», kände sig länge manad att, lika med Beskow,
Järta, Atterbom m. fl. akademiska pennor, deltaga i striden,
och särskildt hade han öga för Geijers brister. »Geijers satser
och ord äro numera alldeles icke att lita på», skref han 1845
till en vän, en »konservativ af renaste vatten», – »och att
allmänhetens ögon derom öppnas, är ju redan mycket ...
Men af kärlek till personen och af fruktan att beskyllas för
jalousie de metier har jag tegat, tills nu orimligheten gått
för långt, och man vill dock derpå bygga fosterlandets både
forntidsminnen och framtidsöden». Det var nu Fryxell uppträdde
med sin stridsskrift mot Geijer »om aristokratfördömandet
i Svenska historien» (1845, i nya upplagor och följande
häften fortsatt ända till 1850, tre år efter Geijers död).
Geijer svarade, Bergfalk, G. H. Mellin, C. A. Adlersparre, C.
G. Styffe uppträdde med skarpa kritiker af Fryxells påståen-
den, hvilka deremot i de konservativa bladen vunno stort
pris. Svenska akademiens tidning kallade Fryxell en ny Curtius,
Riddarhuset hedrade honom med en medalj. »Fryxell
har med sina Berättelser gagnat svenska folket vida mer, än
han gagnat svenska adeln med sina stridsskrifter», säger dock
(1849) hans gamle vän, författaren af Sveriges Sköna Literatur.
»Oförlåtligt är», fortsätter denne, »om ej både frälse och
ofrälse stånden erkänna det, ej genom en medalj, utan genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
