- Project Runeberg -  Bilder och minnen /
476

(1889) [MARC] Author: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Anders Fryxell - Hugo Raab

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och minnet stod honom bi i det yttersta, hur mycket
det än svek i detaljer, särdeles i dem, hvilka först under
senare årtionden inrymts. Somrarne på Sunne, det öfriga
året i Stockholm, aldrig sysslolös, tyckte han dock efter den
»46:e delens» utgifvande att hans värf var slutadt. Sin ganska
vidlyftiga »rustbod», sina anteckningar och arkivutdrag
för Berättelserna, afhände han sig, i det han den 22 februari
1881 sände den, jemte ett gåfvobref, till kungliga biblioteket,
der han i sextio år varit en värderad gäst.

En månad senare var värfvet till fullo ute. De åttiosex
åren hade tagit ut sin rätt. Följd af hans närmaste, af talrika
vänner, af de lärda och vittra akademiernas ledamöter,
sattes hans blomsterprydda kista i en granklädd jernbanevagn,
och så gjorde Anders Fryxell för sista gången färden
till Sunne, der hans stoft jordades den 8 april 1881.

Sitt »epitaphium» kan man säga att Anders Fryxell sjelf
skrifvit i dessa ord, hvilka han sextio år före sin bortgång
diktat, då han ville sjunga Ynglingasinnets pris:

         »Ej lik den stora skaran må jag klaga
         på ödets jemhand och dess orättvisa.
         Det alltid mig på hulda armar vaggat
         och bär mig än som älskling i sin famn.»


Hugo Raab.

1882.

Sällan alstrar freden generaler, hvilkas namn lefva i
härens och landets häfder när pensionsåldern eller döden ut-
mönstrat dem ur statskalender och rangrulla. De flestes
namnkunnighet är då inskränkt till de digra banden »merit-
förteckningar» i kommandoexpeditionens arkiv.

Icke ens de, som hunnit till krigsministertaburetten vid
konungens rådsbord och i riksdagens protokoll nedlagt väl-
taliga ord, kunna påräkna att varda ihågkomna – när port-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wiesminn/0476.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free