Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Robert Lagerborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
404 Dödsrunor.
»Narvas hed», der hans farfars farfar varit med bland kung
Karls bussar.
Den ståtlige fänriken kunde snart återvända från de
tröttande marscherna med skiftande mål till den ryska
hufvudstaden, der hans språkkunnighet gjorde sitt till att bereda
honom sociala framgångar. Militärisk duglighet spårade
förmän mycket snart hos den begåfvade unge mannen. Han
blef underlöjtnant 1855, löjtnant vid Lifgardets finska
skarpskyttebataljon 1856, fick Stanislai-ordens riddarkors 1857, blef
stabskapten 1860. Vackrare »karriér» kunde man knapt
be-. gära - i fredstid. Från Petersburg hade han med den
värfvade finska bataljonen fått återvända till Helsingfors och
någon tid af 1859 varit kommenderad som lärare vid en
rekrytskola i Tavastehus.
Men tiderna i Finland begynte ändra sig. Det gick en
frisk vind genom ungdomen. Den dystra period, hvilken
Snellman åratal efteråt karakteriserade som byråkratiens,
tycktes icke ega en lång framtid, om ock den spände sina
krafter till det yttersta och från topp till tå svepte in sig i
»konsiderationer». Ord om Finlands statsrättsliga ställning,
om grundlag - om riksdag, begynte gå från mun till mun,
och så stark vardt innan kort denna nya strömning, att
pal-liativet af ett »ständerutskott» och visdomsråden att »vara
nöjd med något» öfverspolades af yrkandet på
grundlagsen-ligt tillvägagående, på laglig samverkan mellan monark
och folk.
I flera år hade Lagerborg deltagit i samqväm med de unga
män, hos hvilka fosterlandets konstitutionela utveckling vann
sina fanbärare - en gång kallade »de blodlöse», emedan deras
blod ej ifrigast svallade för nyskapandet af en finsk kultur.
Tvärt om ville de, just för att i den konstitutionela kampen
icke stå isolerade, öppet påkalla sin svenska grundlag, sitt
svenska kulturband, sina svenska minnen. Men åt Finlands
finsktalande folk ville de visserligen bereda administration,
rättskipning och skoluppfostran på finskt språk, när de först
häfdat folkets rätt att ega ett ord med i laget om
riksvårdande ärender.
Så hände det en gång, under ifvern för att bringa en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
