Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Léon Gambetta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Leon Gambetta. 509
egnade han sig åt sådana, i hvilka politiken kunde komma
till ordet, och styrelsen var icke allt för sparsam på dylika
rättegångar. Anklagelser mot småfolk för statsbrott,
rättegångar mot tidningar för misshagliga artiklar gåfvo Gambetta
tillfälle att blifva känd inom juristernas verld, deltagandet i
1863 års valkampanj utvidgade hans rykte i Paris, och i de
unges led hörde man redan nu förutsägelser om Gambetta
som en framtidsstorhet. Men det var icke förr än 1868 i
november månad som hans namn blef kändt i hela Frankrike.
Kejsardömet var ej mera så starkt som förr; Thiershade
1866 yttrat de förkrossande orden om dess politik: »det fins
ej flera fel att begå». Mexico, Danmark, Sadowa betecknade
felsteg i den yttre politiken, härens och finansernas,
literaturens och moralens ståndpunkt betecknade följderna af den
inre, och motståndarne blefvo allt djerfvare. På de dödes dag,
2 nov. 1868, hade kransar lagts på grafvar, hvilka gömde
stoftet af offer för statskuppen, och i flera tidningar
öppnades subskription för resandet af en minnesvård öfver en af
dem, Baudin. Regeringen åtalade dessa tidningar, och
domstolen dömde dem till böter och fängelse, men Gambetta var
advokat för en af de åtalade. Förkrossande föllo hans ord
öfver »brottet af 2 december», hvilket han stämde inför
framtidens slutliga dom.
Nu var hans rykte gjordt. En ny tidningsrättegång i
Toulouse stadgade det ytterligare (mars 1869), och »de
oförsonlige», de, hvilka icke medgåfvo att en försoning kunde
ega rum mellan friheten och kejsardömet såsom nu af
kejsaren proklamerades, fäste sina blickar på Gambetta för att
vid de stundande valen till Corps législatif der inrymma
honom plats. Han antog den erbjudna kandidaturen både i
Paris och Marseille. En väldig valkampanj gick han i möte,
besegrade Hippolyte Carnot i Paris och Thiers i Marseille, på
båda ställena vald med ofantlig röstöfvervigt.
På hösten skulle sessionerna börja, men kejsaren
ajournerade dem efter få dagar, sedan fullmakterna blifvit granskade.
Gambetta »opterade» för Marseille och en ny »oförsonlig»
valdes i Paris. Den 10 januari 1870 begynte kampen mellan
kammarens venster och Emile Olliviers »liberala kejsardömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
