Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Léon Gambetta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Leon Gambetta. 513
Att Gambetta var regeringens starkaste vilja blef snart
klart för medbröderna som för allmänheten; han var oek den
yngste, den arbetsföraste, han hade äfven starkast tro på
slutlig framgång af det nationella försvar, som nu skulle
skapa härar, officerare, krigsmateriel. Men ban lyckades
icke öfvertyga regeringen om dess pligt att lemna Paris, för
att från någon icke belägrad stad leda landets
angelägenheter. Underbart nog ville de alla stanna i Paris, hvars
.belägring motsågs. Endast gamle Crémieux åtog sig att i Tours
bilda en delegation af styrelsen, och då hans krafter ej
syntes förslå, sändes en annan sjutioåring till hans hjelp,
äfvensom en af flottans amiraler för att öfvertaga krigsministerns
roll. Men när regeringen i Paris erfor att delegationen i
Tours utlyst val till en riksförsamling, ehuru Paris icke kunde
vara med, då sändes Gambetta i ballong från det belägrade
Paris, der han redan vid flera tillfällen ådagalagt sin kraft
gent emot upprorsförsök, för att hindra detta försök att
regera oafhängigt af Paris-regeringen. Det var den 8 oktober
civilministern Gambetta anträdde sin farliga luftfärd.
Lyckligt kom han till Tours, omgifven af jublande helsningar från
alla delar af landet. Nu hoppades man att en frälsande
kraft skulle aflösa den svaga ledningen af försvaret.
Ballongfärden, ungdomskraften, sinnesstyrkan, allt förenade sig att
gifva Gambetta en diktators ställning. Han ingöt hopp och
förtröstan i sina slagna landsmäns sinnen. Hans »guerre ä
outrance» såg icke längre tröstlöst ut.
Men Crémieux ropade - »fatal ballon!» Amiralen hade
afsagt sig krigsministeriet, då han af kollegerna blifvit
öfver-röstad i en principfråga: militärbefälets underordnande
under civilmyndighet, hvilket de civila styrelseledamöterna funno
så mycket mer i sin ordning som militärhierarkiensi
underhaltighet ansågs af pågående krigföring ådagalagd. Crémieux,
den sjutiofemårige advokaten, tog sjelf krigsportföljen om
hand och tycktes icke alls hissna for de svårigheter - ban
icke såg. Gambetta medförde ett dekret, som gaf honom
afgörande röst inom delegationen, och med hjelp af denna tog
han sjelf krigsportföljen. På en gång inrikes- och
krigsminister förenade han från denna dag makten i sin hand på
Bilder och Minnen. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
