Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Léon Gambetta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
618 Dödsrunor.
folkets våldsamma uppryckande för ett idealt mål banade
väg för den sedliga pånyttfödelse, hvars fortgång i det
franska samhället numera icke låter sig förneka.»
Assemblén sammanträdde i Bordeaux den 13 februari.
Gambetta, vald i nio departement, »opterade» för Elsass, och
undertecknade den 17:e de Elsass-Lothringska deputerades
protest mot att af Frankrike afträdas. Thiers förekom, att
un-derhandlarne häraf skulle anses bundna, och återreste till
Paris som »chef för verkställande makten i franska
republiken». Den l mars, under intrycket af fredspreliminärerna,
bekräftade församlingen nästan enhälligt Napoleon IILs och
hans dynastis afsättning samt gjorde honom ansvarig för
Frankrikes styckning, hvilken af 546 röster mot 107
bekräftades. Så lågt stodo stridspartiets aktier i den nyvalda
kammaren. Ögonblicket efter omröstningen uppläste en af de
afträdda departementens deputerade en af dem alla (26
personer) undertecknad, förnyad protest mot afträdelsen, förenad
med en varm försäkran om fortfarande kärlek till Frankrike,
»som en dag skall återfinna oss», hvarefter de gemensamt
lemnade salen. Den äldste ibland dem, M. Kiiss från
Strass-bouTg, dog samma dag, och då han den 4 mars begrofs, egde
en gripande manifestation rum. Gambetta talade vid grafven.
»Frankrikes framtida politik, sade han, måste blifva våra
bröders befrielse. Att vinna detta mål måste republikanarne
svära oblidkeligt hat mot dynastier och csesarer, som skapat
vår olycka, glömma sina söndringar och trofast enas i den
fosterländska tanken på en hämd, som skall varda rättens
och rättvisans protest mot nedrighet och våld.»
Ett »lefve Elsass» ljungade genom luften. Följande
dagen var Gambetta icke mer i Frankrike. Inom Spaniens
gräns, i San Sebastian, vid hafsstranden, sökte han hvila från
mödorna. Hans hår hade fått grå strimmor, men viljekraften
var icke slappad, hoppet icke släckt, verkningslusten icke
svalnad. »Laboremus» ljöd som för i hans själ. Men vägen
skulle nu varda en annan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
