Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Léon Gambetta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Leon Gambetta, 619
»Assemblé Nationale» och dess regeringschef Thiers hade
flyttat till Versailles, sedan tyska kejsarstyrelsen utrymt
staden, »kommunen» hade herskat i Paris och inbördeskriget
verkligen följt på kapitulationen. Ändtligen var lugnet
återstäldt, öfver blod och ruiner. Fyllnadsval kunde anställas,
och från sin gamla valkrets i Paris erhöll Gambetta kallelse
att åter inträda i nationalförsamlingen. Han mottog
kandidaturen och återkom till Frankrike den 26 juni 1871. I
Bordeaux mötte honom delegerade från Girondes
republikanska komitéer, och det tal han höll inför dessa, frukten af fyra
månaders besinningsfull hvila efter fyra månaders hejdlös
verksamhet, visade att Gambetta återvändt till upplysningens
re-publikanism, som han endast nödtvungen utbytt emot
stridernas, proklamationernas, bulletinernas. Den hänsynslöshet, man
väntade sig finna i den störtade diktatorns uppträdande,
uteblef fullständigt. »Moderation är vår bästa politik», sådant
var hans råd till republikens vänner, för ögonbliket trängda
från styret. En stark reaktion hade påverkat valen i
februari och endast gamle Thiers’ politiska fyndighet och
personliga anseende enade viljorna i den af heterogena
beståndsdelar hopkomna kammaren, som alldeles icke ansåg sitt värf
slutadt med freden, oaktadt hon endast för denna fråga
blifvit sammankallad.
Gambettas tal i Bordeaux den 26 juni 1871 är af stort
intresse för den långvariga kampanj han nu gick i möte.
Hela hans program är redan der uttryckt: enighet mellan
republikaner för slutlig seger öfver demokratiens fiender
(mo-narkisterna). »Nu, då det gäller att utveckla tillämpningen
af våra grundsatser, är det en pligt att vara lika lugna, lika
tåliga, lika måttfulla, lika dugliga, som vi varit entusiastiska
och våldsamma då det gälde att störta det eländiga
eftergjorda kejsardömet.» Inga utopier, inga chimérer, oaflåtligt
arbete för att omdana landet, omdana dess seder, taga det
ur händerna på intriganter och derigenom hindra det att
omvexlande vara lekboll för despotismen och upproret.
Okunnigheten måste bortarbetas, denna jordmån för både
despotismen och demagogien. »Vi ha blifvit efter i folkuppfostran,
detta är upphofvet till våra olyckor.» En väpnad, en under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
