Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Léon Gambetta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
526 Dödsrunor.
president: »il faut se démettre ou se soumettre» (han må
afsäga sig platsen eller underkasta sig omröstningens utfall)
åtalades han för smädelse mot statschefen - och dömdes
till tre månaders fängelse och 2000 francs böter i samma
dagar, då Thiers’ storartade likbegängelse jemväl blef en
storartad demonstration mot regeringen. Men Fourtou fortfor
som han begynt. För valtalet i Belleville åtalades Gambetta
äfven, och dömdes den 12 oktober till tre månaders fängelse och
4000 francs böter, men den 14 valdes han till deputerad med
14000 röster, omkring 2*/2 tusen mer än i februari.
Gambetta blef åter budgetutskottets ordförande, var åter
majoritetens ledare: »kampregeringen» måste afgå och finna sig i att
alla hennes politiska rättegångsmål kasserades - eller
amne-stierades af efterträdaren.
I stället för att sitta i fängelse, tillbragte Gambetta
julferierna i Rom, konfererande med kung Humbert och hans
ministrar. Väl var »kyrkoherdarnes regering» (»le
gouverne-ment des curés») störtad, men Gambetta insåg fullkomligt,
att republikens strider mot tronpretendenter varit föga farliga
i jemförelse med de stundande striderna mot kyrkans män:
i andra rummet franska medborgare, i det första en utländsk
herskares svurna undersåtar. »Der är den sociala faran för
samhället», så löd hans ord vid banketten i Romans 1878, i
ett offentliggjordt bref med stor skärpa besvaradt af
biskopen i Ångers, Freppel, som i kammaren försvarat den
presterliga politikens rätt till predikstolen. Klerikalismen är den
fiende, som nu måste besegras - så hade Gambetta ofta
uttalat sig -, besegras icke blott af Frankrike, utan af hela
Europa. Det är icke religionen, det är den reaktionära
politiken under prestkåpan, som är den demokratiska
utvecklingens fiende. Om presterna ville hålla sig inom sin egen sfer,
skulle de under alla statsformer gagna i sitt kall och icke
för-vexla gudsfruktan och samvetsfrihet med politisk hersklystnad
och anti-republikansk själavård.
M. Fourtou, den hätske motståndaren, dref det, efter ett
häftigt ordbyte i kammaren med Gambetta, till utmaning och
duell. Den 18 nov. 1878 sköto de på hvarandra, men skildes
åt utan blodsutgjutelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
