Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Léon Gambetta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
628 Dödsrunor.
Hans personliga betydenhet inom kammaren kunde dock
icke förbises. Hans råd söktes af ministéren och han
råd-spordes officiöst om alla vigtiga ärender. Detta blef en
»mö-dus vivendi», som till och med senatens reaktionära
majoritet erkände, men som icke dess mindre emellanåt anfölls
med stor bitterhet, både inom pressen och i kamrarne.
»Gam-betta vill ega makten, utan ansvaret», hette det. När ändtligen
Mac-Mahon afgick i januari 1879 och till efterträdare som
republikens president erhöll deputerade-kammarens talman, Grévy,
- sedan Dufour vägrat och Gambetta afböjt sina
meningsfränders afsigt att uppställa honom som kandidat vid valet -
väntade man med skäl, att den nye presidenten skulle följa
parlamentarisk sed och kalla Gambetta till ministérens chef.
Men han handlade personligt, icke politiskt, då han i stället
för att vända sig till majoritetens erkände chef, som låtit
förstå att han icke skulle vägra, om han anmodades, gjorde
Waddington till ministerpresident. Gambetta fick i stället
bestiga talmansstolen och återigen bära beskyllningen att
föredraga makt utan ansvar.
Detta var ett stort politiskt misstag af Grévy, som också
både för sin person och för Frankrike derför fått plikta.
Frankrike har sedan endast haft fraktions-ministérer, och för
en sådan blef det slutligen äfven Gambettas lott att träda
i spetsen, sedan trenne dylika under Grévys presidentskap
hunnit förbrukas och Gambettas egen ställning som
majoritetschef derigenom hunnit försvagas, hufvudsakligen genom de
fortgående beskyllningarna, att han föredrog talmannens
ställning framför konseljpresidentens, då han ändå alltid måste
af denne rådfrågas och för utgången icke hade ministerielt
ansvar. »Jag vill reservera Gambetta», svarade Grévy i
september 1880, då deputerade af den republikanska majoriteten
anhöllo att han vid dåvarande ministerkris skulle kallas till
den under bildning varande regeringens främste man.
Verkningarne af de små valkretsarne hade under tiden
låtit sig allt kraftigare förnimma. Lokalintressen spelade
allt större rol - alldeles som hos oss t. ex. under
jernbane-striderna. Ett annat valsätt, med hela departement som
valkrets, ansågs nödigt, för att hålla de allmänna politiska in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
