Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Adolf Eugène von Rosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Adolf Eugkm von Rosen. 561
förnyade ansökningar förnyadt anstånd ända till utgången
af år 1851. Några planer voro väl då inlemnade, men inga
kostnadsförslag i detalj utarbetade, inga bolag bildade för
utförandet af de öfriga leden i Rosens storartade koncession.
Men tid, krafter och penningar hade Rosen offrat, och han
hade verksamt bidragit att omstämma opinionen.
Vid 1847 års riksdag talade han på riddarhuset för sin
sak och vann framgång åt då föreliggande förslag om
räntegaranti för Örebro-Hult-bolaget. Det var under denna strid,
han möttes af konservatismens pelare, Hartmansdorff och
Rosenblad, i förbund med den liberala oppositionens hjelte,
C. H. Anckarsvärd. »Icke ens diligenser bära sig här»,,
utropade Anckarsvärd, under det Rosenblad - den tidens store
riddarhus-finansier - ådagalade att jernvägen endast skulle
qväfva götakanalbolaget. »Om vintern kan rnan i vårt land
ej trafikera jernvägar, skenorna skola under mörka nätter
stjälas bort», försäkrade Hartmansdorff - och Rääf hade i
särskild reservation påstått att »ångkraften förslappar
själs-ocli kroppskrafter» och att »maskinerier, dessa missbörder
af enskildt snille, äro framfödda att döda allmänhetens
omdömesförmåga, kraft och välstånd». Rosens
kostnadsberäkningar angrepos. »Jag har gått så långt mitt förstånd räckt»,
svarade han, »mer kan man ej begära».
Det gör ett eget intryck att läsa dessa, ännu icke 40-åriga
protokoll. Rosen, understödd af Gripenstedt och S. G. von
Troil, var så att säga Europas representant, och Europa
segrade, trots Hartmansdorffs och Anckarsvärds enade rop
om propositionens olaglighet, när förutgående påståenden om
dess orimlighet ej gjort nog.
Rosen var nu flera år verksam i Örebro-Hult-bolagets
tjenst, ofta bosatt i Örebro. När riksdagen 1853 ingått, trodde
han sig på ett nytt sätt kunna få de svenska jernvägarne
utförda, nemligen genom engelska entreprenörer, hvilkas förslag
han ingaf som egen motion. Entreprenörerna skulle endast
understödjas af statens kredit, genom utfärdande af
obligationer, hvilka de sjelfve till sist skulle inlösa, och efter 99 år
skulle staten ega banorna. Men nu vans ingen röst för ett
Bilder och Minnen. 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
