Den svenska visan en kärleksförklaring
text: Tommy Rådberg
De tre stora inom den svenska visan är Carl Michael Bellman, Evert Taube och Birger Sjöberg. Av dessa tre är det Evert Taube som betytt mest i min utveckling som kompositör och min kärlek till visan. Kärleken till visan, har sedan lett mig till andra visdiktare, Olle Adolphson och Cornelis Vreeswijk. Det är eget material, inte allt men det mesta, och eget artisteri som lyft fram dessa som stående över mängden av andra visdiktare. Men, och det väger tyngre, andra, både visdiktare och artister, har framfört deras material och faktist i många fall fått tolkningen bättre än då framförandet gjordes av originalet. Nåväl Bellmans framförande kan vi bara läsa om.
Vad är viktigast i visan; texten eller musiken. För att en text skall överleva måste melodin vara bra och av rätt sort. Sorten är vismelodin. Sorten avgör om det är en visa. Det kan ju vara romans, pop, rock, punk... Detta resonemang är inte viktigt egentligen, det är upp till en själv vad man gillar. Men för att reda ut begreppen, i alla fall här, det är vad artikeln handlar om, så får det sin plats.
Men om melodin är viktig, i alla fall att om visan som helhet skall lyckas, det är klart. Men vistexten kan, ja, inte bara kan, måste kunna leva utan musik. Där är en stor avgörande skillnad med en pop- rocktext. Det finns ett vackert ord som jag har stött på vägen i min forskning kring den svenska visan. Ordet är läspoesi. Många, det stora flertalet av de, som distributionsformen har fått ge sitt namn, skillingtrycken, lästes i hemmen. Den medeltida balladen, de sjöngos, och även Bellmans, Taubes alster. Men jag vill i mitt resonemang om läspoesi komma fram till de stora poeterna inom visan, Gustaf Fröding, Dan Andersson och Nils Ferlin. Det är till viskollektivets fördel att inräkna dem i vårt kollektivs skara. Och läser man på ämnet visa i Nationalencyklopedin så ingår även där som visa dikt, eller i mitt favoritord, läspoesi, in i, vid vissa uppfyllda kriterier, under ämnet visa. Många av skillingtrycken är av kända diktare, som fått en melodi, och där helheten har lyfts.
Det är självklart att den svenska visan lever, även under våra dagar, informationssamhället som dränks av musik i alla dess former. Visan har sitt invanda flerhundaåriga liv. Den får visserligen inte så mycket ljus i diverse media, men den lever och frodas i sin lilla värld; bland kompisar, på föreningsmötena, visklubbar. Visst! den har svårt att kommersiellt lyckas mot popen, rocken, punken, dansbanden... Men den lever vidare stolt i sin egna lilla värld.
I sin egen lilla värld. Ja, visan är ett vapen även i den stora världen. Den katolska ligan sade att protestanterna sjunger sig in i helvetet. Den svenska lutheranska psalmen har lyft ett helt folk till vad det är i dag; ett kulturfolk. Visan i godtemplarlogerna har gett oss poeter som Martin Koch och Dan Andersson. Den svenska arbetarrörelsen har dikten och sången som viktig del som ett medel för att nå fram till solen; inte den Johan Olof Wallinska solen, nej, den socialistiska, röda solen.
I svensk partipolitik. Vad skiljer sig mellan socialdemokrati och liberalism, konservatism. Ja ett, i visan. Visan i socialdemokratin, mer förr än nu, har älskats, förts fram av arbetarklassen.
Första gången en röd fana fanns i ett kyrkorum under en stor mans begravning; det var på Gustaf Frödings. Gustaf Fröding var Karlstads-Tidningsradikal, inte socialist, men rösträttsvän och Norgevän. Gustaf Frödings älskades av proletären.
Evert Taube, som höll för öronen när Internationalen spelades på radion, var Göteborgs Handels-Tidningsradikal, visst, nära band med Adeln, men en Göteborgsliberal. Och det är inte att skämmas att vara lika god som Segerstedtar, far och dotter samt Pehr Gyllenhammar. Arbetaren älskar sin Evert Taube. Jag har vuxit upp i ett arbetarhem; den stora idolen där är Evert Taube.
Den svenska visan kan vara både konservativ, radikal och opolitisk; handla om kärlek. Ja, om allt.
Att jag ser visan med samhälllsögat, med betoning på visans roll i samhällsbygget, både på ont och gott, det har med min personlighet att göra.
I denna wiki-värld finns plats för dina funderingar.
Välkommen.