[Start]   Projekt Runebergs Wiki - vi hjälps åt att reda ut begreppen!
Instruktioner för korrekturläsare
Wiki | Senaste nytt | Inställningar | Sök: | NE | Susning.nu | Wikipedia | Google

Innehåll:

Kortfattat

  1. Gör webbläsaren större, så att den täcker skärmen. Om du inte kan se allt, använd rullningslisterna till höger. Tryck på F11 i Internet Explorer, Mozilla och Opera så får du maximal visningsyta.
  2. Redigera texten i den undre rutan så att den överensstämmer med den inscannade boksidan i den övre rutan.
  3. Rätta inga sakfel. Rätta inga stavfel. Återge texten så som den är tryckt.
  4. Ta bort sidnumrering, sidrubriker och arksignaturer.
  5. Använd enkel text, ungefär som när du skriver e-post.
  6. Om ett ord är avstavat, flytta ner det till nästa rad (eller till nästa sida) och skriv ihop det, men ta inte bort nödvändiga bindestreck, t ex i sammansatta ord..
  7. Skriv ihop spärrade ord, så att det inte står med blanksteg mellan varje bokstav.
  8. Ta bort uttalsmarkeringar och accenter som inte ingår i rättstavningen av ordet.
  9. Lämna en tom rad mellan stycken. Gör inget indrag i början av vanliga textstycken.
  10. Markera dikter med <poem></poem>
  11. Ange din e-postadress (frivilligt) om du vill hålla kontakten med oss.
  12. Om du har läst igenom hela sidan och rättat alla fel du hittat, kryssa i rutan "Hela sidan är OK nu".
  13. Loggar du först in i vårt forum får du fler knappar. Din e-post kommer också upp automatiskt.
  14. Kryssa i rutan "Hela sidan är OK nu" och tryck Spara när du är klar.

Det här var den kortfattade versionen. Undantag och förklaringar till dessa regler ges nedan.

Det här är en wiki-sida. Du kan redigera den om du vill. Längst ner till vänster finns länken "Redigera den här sidan".

Nyheter

Bakgrund

Korrekturläsning är en viktig del av Projekt Runebergs verksamhet, och här behövs många frivilliga medarbetare. Med start våren 2003 sker den direkt från webbläsaren. Detta bygger på att både den inscannade faksimilbilden (se scanning) och den maskinellt tolkade OCR-texten finns tillgängliga, vilket är fallet i Projekt Runebergs digitala faksimilutgåvor. För våra äldre textutgåvor som saknar faksimilbilder måste man fortfarande använda e-post (runeberg@lysator.liu.se) för att påpeka fel och brister.

Korrekturläsning via webbläsaren är alltså en relativt ny del av Projekt Runeberg, och fortfarande stadd i utveckling. Därför välkomnar vi idéer och förslag på förbättringar. Några andra projekt som också tillämpar korrekturläsning via webbläsaren, och där man kan hämta mer idéer, är

På varje sida hos Projekt Runeberg som innehåller både en faksimilbild och den automatiskt tolkade OCR-texten finns också länken "Korrekturläs sidan nu!". Genom att klicka på den får du en ny sida som också visar faksimilbilden och texten, men här har du möjlighet att rulla dem oberoende av varandra för att se samma del av texten i båda samtidigt (de flesta skärmar är för små för att visa båda i sin helhet samtidigt). Här finns också möjlighet att korrigera texten. När du rättat de fel du hittat är det bara att klicka på knappen "Save". Nästa person som tittar på denna sida kommer att få se din korrigerade text, inte den ursprungliga versionen. Om du läser igenom hela sidan och rättar alla fel du hittar är det bra om du även kryssar i rutan "Hela sidan är OK nu" som finns längst ner.

När alla sidor i ett kapitel blivit korrekturlästa kan en redaktör i Projekt Runeberg slå ihop sidorna till en HTML-sida.

Hur man korrekturläser

Som frivillig medarbetare har vi gjort det lätt för dig att hjälpa Projekt Runeberg med korrekturläsning av maskintolkad text från faksimilbilder. Syftet med korrekturläsningen är att förbättra möjligheten att söka i texten samt göra det lättare att använda den i andra syften, inte att exakt avbilda den tryckta textens typografi. Gör så här:

Om den tryckta texten har ett stavfel eller presenterar fakta som är felaktiga, så låt det stå. Låt gammalstafning (fv, hv, dt) stå som den är. Vi försöker återge gamla böcker här, inte skriva nya, moderniserade texter. Om namn stavas på ett annat sätt i en text (Hälsingborg) än vad som är vanligt idag (Helsingborg) så ändra inte detta. Om du hittar uppenbara sättningsfel (Helsingbogr) så är det tillåtet att korrigera det, men skriv i så fall en kommentar om vad du korrigerat i fältet "Comment".

Ta bort eventuell text i toppmarg och bottenmarg. Om alla sidor har till exempel författarens namn, kapitlets namn eller liknande överst eller underst, så ta bort detta. Ta även bort sidnumrering och arksignering, när det förekommer.

Styckeindelning

Lämna en tom rad mellan varje stycke i texten. Om första raden i varje stycke är indragen så ta bort detta indrag och ersätt det med en blankrad. Om en sida börjar med nytt stycke, markera det med en blankrad längst upp på sidan.

I vanlig löpande text är det inte nödvändigt att den korrekturlästa texten har radbrytningarna på samma ställe som den tryckta.

Diskussion: För att öka användbarheten borde i löpande text inga hårda radbrytningar användas eftersom man annars måste redigera bort dem före användning på annan sidbredd. I nästan alla persondatormiljöer används fönster som kan variera i storlek och texterna radbryts dynamiskt för att inte hamna utanför fönstret. Med hårda radbrytningar i koden visas dessa utöver de automatiska och radindelningen blir märklig. Om detta antas som regel bör visningen av texten (OCR-delen under den scannade bilden) formateras med automatisk radbrytning så att texten visas korrekt (det är inte så idag) // Fredrik H.

Min rekommendation är och förblir att bevara radbrytningarna från den tryckta texten. Att bevara dem underlättar väsentligt den fortsatta korrekturläsningen. Om du vill kopiera ett textstycke till Wikipedia, så är det förhållandevis enkelt för dig att redigera bort radbrytningarna i Wikipedia, men om du tar bort dem ur Projekt Runeberg är det mycket svårare att sätta in dem på rätt ställe igen. //Lars Aronsson

Å andra sidan blir den korrekturlästa sidan mer njutbar för den som vill läsa den, redan innan den blivit slutligt redaktionellt behandlad, om man tar bort onödiga hårda radbrytningar. //BLW

Poesi

När det gäller poesi är det naturligtvis däremot viktigt att radbrytningarna kommer på rätt ställen, och det är inte alltid som OCR-programmet hanterar det. Den som gör första korrekturläsningen av en dikt kan få ändra på en hel del radbrytningar.

Hela dikten skall börja med en <poem>-tagg och avslutas med en </poem>-tagg, men kom ihåg att de två taggarna måste båda vara på samma sida, så om dikten fortsätter på följande sida kan du antingen flytta fram några rader (t.&nbsp;ex. om det inte är många) eller lägga till ett par nya taggar på nästa sida. Om du är inloggad i forumet så har du också en <poem> knapp.

I dikter förekommer ibland även att vissa rader har indrag. Detta kan markeras genom att stoppa in <tab>.

                                   <poem>
      En första diktrad       ->   En första diktrad
          En indragen rad          <tab>En indragen rad
      Mer vacker poesi             Mer vacker poesi
                                   </poem>

När en rad i en dikt varit för lång, så att den sista biten är tryckt med stort indrag, behöver <tab> inte användas. I de fallen ska i stället hela raden skrivas på 1&nbsp;rad, eftersom en rad på en datorskärm normalt är mycket bredare än en rad i en diktsamling.

Pausmarkeringar

Mellan varje stycke ska det vara en blankrad. Ibland förekommer det att en bok innehåller längre mellanrum mellan stycken på en del ställen, eller någon form av markering:

        *

eller

             *
        *         *

eller

        --------

När någonting i den stilen påträffas, så ta bort det och ersätt med en rad som bara innehåller * först på raden (och sätt in en blankrad före och efter raden med *).

Sammanfoga uppdelade ord

Om ett ord är avstavat så slå ihop det.

      Därför har Stock-       ->   Därför har Stockholm
      holm S:t Erik som            S:t Erik som

Detta gäller även ord som råkat bli radbrutna från en sida till en annan. Det enklaste är att ta bort det halva ordet på den första sidan och sedan klistra in den borttagna biten när man fortsätter med nästa sida. Se bara till att komma ihåg att klistra in det som klipptes ut!

Om verket innehåller uttalsmarkeringar i form av apostrofer inuti ord så ta bort dem.

      Ta'rtu                  ->   Tartu

En fråga: Hur ska man göra med apostrofen t.ex. i Om jag får fatt'en, skär jag af hans penna. i [Köpmannen från Venedig]? Jag antar att syftet med att ta bort apostroferna är att göra texten sökbar? I så fall finns det väl ingen anledning at ta bort den här typen av apostrofer? -- Christer Romson, 7 oktober 2005
I exemplet Ta'rtu är apostrofen inte nödvändig, men ger en hjälp om var tonvikten skall läggas. Den ändrar inget på tolkningen av det normalstavade Tartu. I fallet fatt'en markerar apostrofen en sammandragnig och är nödvändig för förståelsen; skulle man skriva fatten blir det nonsens. I dylika fall skall naturligtvis apostrofen vara kvar. //BLW

Om verket innehåller spärrad text ska även den skrivas ihop.

      s p ä r r a d           ->   spärrad

Se även nedan om olika textsnitt.

Olika textsnitt

När textsnittet är "kursivt" ska det ersättas med <i>kursivt</i>.

När textsnittet är "fetstil ska det ersättas med <b>fetstil</b>.

När typografin är "s p ä r r a t" ska det ersättas med <sp>spärrat</sp>.

Markeringen <sp> infördes i februari 2005. Dessförinnan användes <spärr>, och detta förekommer i de texter som korrekturlästs tidigare. Det markeringssättet fungerar fortfarande, så det finns ingen anledning att lägga möda på att ändra i äldre sidor. Men för det fortsatta arbetet rekommenderas <sp>. Sp kan uttolkas som "spärrad" på svenska, "spatieret" på danska, "sperren" på tyska och "spaced out" på engelska.

I själva verket visas i Projekt Runeberg inte spärrad text (d&nbsp;v&nbsp;s "s p ä r r a d t e x t") som spärrad text, eftersom det är besvärligt att läsa, utan som understruken text. Spärrad text användes förr som ersättning för kursivering, eftersom det går att göra enkelt med blytyper utan att man behöver ha tillgång till ett helt extra typsnitt. När spärrad text påträffas i förlagan, bör den dock märkas som spärrad, inte som understruken, även om den i slutänden kommer att visas som understruken.

Ganska ofta träffar man på namn som är spärrade. Tänk på att markera lagom mycket som spärrat, så att det ser vettigt ut även understruket:

      P. A. S p a r r e       ->   <sp>P. A. Sparre</sp>

      s p ä r r!              ->   <sp>spärr!</sp>

      e t t, t v å och t r e  ->   <sp>ett, två</sp> och <sp>tre</sp>

När skiljetecken förekommer i direkt anslutning till spelar det inte så stor roll om de kommer med i spärrningsmarkeringen eller inte, utan man kan göra som det blir enklast. Tänk dock på att den spärrade texten kommer att bli understuken vid visning, så direkt anslutande "!" eller "?" bör markeras som spärrade även de.

Kommentar. Enligt gängse typografiska sättningsregler brukar man anse att skiljetecken tillhör det ord som de står intill. Alltså bör skiljetecknen alltid formateras på samma sätt som det ord intill vilket det är anslutet. Typfall parenteser, exv: inte (<i>text</i>) utan <i>(text)</i>. Samma vid fetstil o s v. Det ser tokigt ut i tryck annars.

När man verkligen menar understrykning och inte substitut för spärrning, ska emellertid ett avslutande skiljetecken (frågetecken etc) inte sättas understruket.

Matematik är ett speciellt fall. Parenteser i ekvationer ska alltid sättas raka (okursiverade) oberoende av om det som står omedelbart intill är kursiverat eller inte. /BLW

En fråga: hur ska man hantera [kapitäler] (d v s text där man bara använder versaler, och initialerna på namn och meningar har större grad än bokstäverna i resten av ordet)? Se t ex [Shakespeares Köpmannen i Venedig] med raden "GRAZIANO och NERISSA ..." [Projekt Gutenberg] använder <sc> för att markera det och använder alltså vanligt stort G och N samt gemena raziano och erissa i sådana fall. Kanske borde vi göra så också?

I väntan på ett sc-element, hur bör man hantera sådan här text? Bör det stå med versaler (GRAZIANO och NERISSA) eller ändras till gemena bostäver (Graziano och Nerissa)? Kapitäler gör ju skillnad på initialer och små bokstäver, bara det att de små bokstäverna har samma snitt som stora bokstäver fast i mindre grad. Datakodningsmässigt kommer man närmre originalet, om man ersätter med gemena bokstäver. Samtidigt har man valt att sätta namnen med kapitäler för att få någon önskvärd grafisk effekt. Och vi kommer grafiskt närmre originalet om vi använder stora bokstäver.

(Man kan dessutom notera att jag struntade i att originalet inte har kursiverat namnen på sidan som jag hänvisade till ovan. Borde jag ha gjort det som GRAZIANO och NERISSA ... när jag korr-läste den?) -- Christer Romson, 10 oktober 2005

<sc>Small Caps</sc> fungerar nu (april 2007) och det finns en <sc>-knapp om man är inloggad i forumet.

Olika streck och andra specialtecken

Begränsningarna i vilka specialtecken som kan användas beror på teckenstandarden ISO 8859-1 som Projekt Runeberg använt sedan starten 1992. Med start i februari 2005 införs teckenstandarden UTF-8 i några verk (pieni, geodet), vilket gör det möjligt i dessa verk att ha långa tankstreck, korset (vid dödsår), samt grekiska, ryska, hebreiska, arabiska, kinesiska och andra skrivtecken.

Instruktionerna för verk som fortfarande använder ISO 8859-1. ====

När det finns bindestreck i ett ord ska det skrivas med ett minustecken. När texten använder tankstreck "pratminus" (till exempel för repliker eller för att markera utelämnade ord) skrivs det med två minustecken i följd, utan blanksteg emellan. Använd inte de långa tankstreck som exempelvis finns i en del webbläsare. De tecken som används ska finnas med i teckenuppsättningen ISO-8859-1. Denna standard innehåller inte alla tecken som man skulle vilja ha, och då tvingas man göra följande ersättningar:

 Ligatur (sammanskrivet) oe                 -> skriv oe (två bokstäver, ej ligatur)
 Dagger / krux / kors vid dödsår            -> skriv d. (förkortning för död)
 Kvadrat, i äldre förkortningar             -> skriv "kvadrat", "qwadrat" eller liknande med bokstäver
 Pundtecken, Skålpund                       -> skriv "pund" eller "skålpund" med bokstäver
 Runor, grekiska, hebreiska, kyrillisk text -> här finns ingen bra lösning, låt OCR-texten stå utan förändringar
                                               Skriv också en kommentar i Comment-fältet när sidan sparas.
 Fonetisk skrift, uttalsbeteckningar        -> här finns ingen bra lösning, låt OCR-texten stå utan förändringar
 Olika fristående accenttecken, apostrofer  -> använd ASCII-tecknet ' (kod 39 decimalt)

Notera att Microsoft Windows bryter mot ("utvidgar": ANSI? i st f ASCII?) teckenstandarden ISO 8859-1. Det är möjligt att framkalla en del av dessa tecken genom att hålla tangenten Alt nertryckt samt på numeriska tangentbordet ange ett tal mellan 128 och 255. Dessa tecken skall inte användas i Projekt Runeberg, för det fungerar inte under alla operativsystem och kan ge varierande resultat allt efter den stil som är aktiverad. Om man håller sig till ISO 8859-1, bör det fungera för alla.

Men om du behöver trycka Alt+148 för att skriva ett ö, t ex, så går det bra. Det finns också många citattecken (böjda till höger och vänster, små och stora, högt, lågt och i mitten på raden) som har OCR-tolkats som gåsögon (»). Det går bra och jag ändrar ofta alla sådana till gåsögon, även om OCR har tolkat en del till ("). /Ingemar


Instruktionerna för verk som använder UTF-8. ====

För dom verk som använder teckenstandarden sv:UTF-8? är det enklare att infoga specialtecken. Nedanför korrekturläsningsknapparna(<b>, <i> ...) på korrekturläsningssidan finns det en mängd olika tecken för snabbinfogning så länge som sv:javascript? är [påslaget] i webläsaren. Om flertalet av tecknen är ihåliga fyrkanter beror det på att datorn du sitter vid inte har något sv:teckensnitt? installerat för dom tecknen. Det finns både kommersiella teckensnitt samt fria för att kunna visa fler tecken. Exempel på fria teckensnitt är:

En mer komplett lista finns på wikipedia?.

Fotnoter

När en text innehåller fotnoter med någon form av markering inne i texten och sedan själva fotnotstexten i slutet av sidan så ska detta flyttas om.

Text¹ mer text
...
¹ Text i fotnoten.

ska bli

Text <footnote>Text i fotnoten.</footnote> mer text.
...

Observera att fotnotsmarkeringen ("1" eller "*" eller så) ska tas bort.

Indexering av kapitel

Vissa av våra verk anges som "ofullständigt indexerade". Det betyder att ingen har knappat in vilka sidor som hör till vilket kapitel, och på grund av det så kan vi inte presentera någon snygg innehållsförteckning. Istället visas hela eller delar av innehållsförteckningen bara som "Sidor ..." och sedan en lång radda med sidnummer. Indexeringen kan du också hjälpa till med, samtidigt som du korrekturläser.

Antag att texten ser ut så här:

Sida 17:
Kapitel 1: exempelkapitel
Diverse text i kapitel 1.
Sida 18:
Mer text ur kapitel 1.
Sida 19:
Ännu mer text ur kapitel 1.
Sida 20:
Kapitel 2: ett annat exempelkapitel
Text till kapitel 2.

För att indexera detta ska man lägga till lite:

Sida 17:
<chapter name="Kapitel 1: exempelkapitel">
Kapitel 1: exempelkapitel
Diverse text i kapitel 1.
Sida 18:
Mer text ur kapitel 1.
Sida 19:
Ännu mer text ur kapitel 1.
</chapter>
Sida 20:
<chapter name="Kapitel 2: ett annat exempelkapitel">
Kapitel 2: ett annat exempelkapitel
Text till kapitel 2.

Den inledande markeringen <chapter name="..."> ska stå precis före kapitelrubriken (eller första raden text i kapitlet, om det inte finns några kapitelrubriker). Om det finns en kapitelrubrik blir den alltså dubblerad. Den avslutande markeringen </chapter> ska stå på första raden efter sista texten i kapitlet. Försök inte att stoppa in en <chapter>-kod i en annan för att markera underkapitel, för det kommer inte att fungera. Den text som anges som beskrivning i name får inte innehålla någon formatering (fetstil, kursivering, etc).

Den här metoden kan användas på alla verk utom Nordisk Familjebok och Salmonsens konversationsleksikon. Den som vill hjälpa till med indexeringen av dessa, kan få anvisningar i Indexering av uggleupplagan respektive Salmonsens konversationsleksikon.

Om verket har artiklar av olika författare, så går det bra att lägga till författaren också. T ex <chapter name="Rubrik. Författare.">. /Ingemar

Notera att det inte finns någon anledning att lägga till <chapter>-markeringar om verket redan är indexerat.

Q: Kan <chapter>-taggene fjernes etter at kapittelet er indeksert? (fh)

A: Jag tycker att de kan ligga kvar. (Hans Persson)

Matematik och liknande

Om verket innehåller sifferangivelser i bråkform så skriv dem med vanliga siffor. Det finns visserligen specialtecken för 1/2 och några bråk till, men att använda dem gör det svårare att söka i texten, och dessutom blir det inkonsekvent, eftersom det inte finns specialtecken för alla tänkbara bråk.

->   1 1/2

NOT. Man måste se noga upp, så att detta inte kan tolkas som "elva halva". Och talet får absolut inte radbrytas så att heltalsdelen kommer sist på en rad och delarna i början på nästa rad. F ö är väl <sup> </sup> och <sub> </sub> användbart, så här

1<sup>1</sup>/<sub>2</sub>

/BLW

När enheter som kvadratmeter anges kan man skriva så här:

      17 m²                   ->   17 m<sup>2</sup>

På motsvarande sätt kan man använda <sub>nedsänkt</sub>.

Q: Jag tog bort kommatecken som tusentalsavgränsare (80,000 blev 80000). OK? /BG

A: Jag tycker de skulle vara kvar (så nära originalet som möjligt). /Ingemar

K: Antingen vara kvar eller ersättas med blanksteg (80 000) /Kannerby

Q: Hur ska man hantera grekiska bokstäver i ekvationer? [alpha], [beta] etc räcker inte alltid: Det finns flera sorters omega, man måste kunna skilja på versalt sigma och gement sigma m m. Hur gör man med integraltecken, rotuttryck, nabla, matriser och andra klurigheter? Det som finns i "klippa/klistra-rutan" räcker inte. Känner också ibland behov att kunna högerställa vissa saker (alltså mer bestämt än <tab>), som bara blir ett indrag i största allmänhet. /BLW

Bilder

Om verket innehåller illustrationer med bildtexter så flytta bildtexten till utrymmet mellan två stycken. Det spelar inte så stor roll om bildtexten flyttas framåt eller bakåt. Framåt känns mest naturligt, men om stycket inte slutar på samma sida går det bra att lägga bildtexten före stycket den hör till istället. Om sidan inte innehåller något styckeavbrott så lägg bildtexten sist på sidan (efter en blankrad).

Det är nu (april 2007) också möjligt att koppla ihop en bild med bildtexten som hör till bilden.

Man gör så här: Välj bildtexten som vanligt och tryck på <img>-knappen (under korrekturrutan). Då blir det en <img>-tagg framför och en (ny) </img>-tagg bakom bildtexten. Om det är flera rader bildtext så går det bra också; varje rad i korrektur-rutan blir en rad bildtext, även om det är en blankrad. Alla de vanliga (<b>, <i>, etc.) taggarna fungerar också inom bildtexten. Om det är en bild utan bildtext så är det bara att skriva <img></img>.

Och det går lika bra att skriva

 <img>Bildtext.</img>
som
 <img>
 Bildtext.
 </img>
Resultatet blir detsamma.

Det går också att bestämma om bilden skall ligga till vänster (eller höger) på sidan, så att den övriga texten kan flöda till höger (eller vänster) om bilden. Man ändrar helt enkelt <img>-taggen så att den blir <img l> (eller <img r>). Skriver man <img> eller <img c> så blir bilden centrerad på sidan och den övriga texten flöder inte runt bilden.

Bilder på äldre sidor är nog fortfarande angivna med en enstaka <img>-tagg. Det går bra också, men om det är flera bilder på samma sida så måste de alla vara med eller alla utan </img>-taggen (fast det är bättre med, så klart!). (Det går bra åtminstone tills verket blir sammanslaget, då flera sidor blir en sida, och då måste väl alla bilder på den nya sammanslagna sidan vara med eller utan </img>-taggen.)

Kom ihåg att trycka på Preview-knappen för kontroll av att allt ser bra ut, innan arbetet fryses med Save-knappen.

För en del verk (vasa400 och lecheman, hittills) har bilderna blivit inlästa och laddade var för sig, så det är möjligt att lägga till själva bilderna också.

Sedan man har sparat sidan, ska man klicka på Preview-knappen igen så att den blåa IMAGE-rutan med röd kant ("illustration placeholder") syns, varpå man ska klicka på den. Då får man upp en ruta där man väljer "Bläddra". (Om det bara blir en Tillbaka-knapp i rutan, så betyder det att det inte finns några bilder laddade.) Välj rätt bild. Rutan med bilderna försvinner, och man ser då att bildens identitetsbeteckning, vanligtvis ett nummer, syns i rutan till vänster. Klicka sen på Spara. (Kanske det blir en varnings-ruta just då? Klicka på Retry-knappen, så bör den försvinna.) Om man nu trycker på webbläsarens Refresh-knapp, så ser man att <img>-taggen har ändrat sig i korrekturrutan. T ex

<img c id="626">Kallö slott.</img>

id="626" är kopplingen till bilden (illustrationen). Ändrar man det numret kommer en annan bild att visas. Om man vill se bilden, kan man klicka på Preview-knappen igen. Det hela är nu färdigt, och man kan fortsätta med nästa sida. Man behöver inte spara sidan igen.

Tabeller

Nu (Juni 2007) går det också att lägga till tabeller! Men först är det nödvändigt att man förstår något om hur tabeller är konstruerade.

Tabeller består av celler, som är arrangerade i rader och spalter. Alla celler är inte lika stora, det beror på vad de innehåller, men alla celler i en spalt är lika breda. I de enklaste tabellerna blir det lika många celler som rader x spalter. Men det är också möjligt att en cell kan vara större, och vara två, tre eller flera spalter bred. Eller kanske två eller flera rader i höjd. Eller bådadelarna. Några celler man skulle kunna tro ligga "bakom" den nya större cellen finns inte. Det betyder att när man räknar cellerna på en rad, så måste man komma ihåg att inte räkna de som försvunnit.

<table>-taggen:

Man börjar en tabell med en <table> tagg, och avslutar den med en </table> tagg. Allt inom de två taggarna är rader, och raderna delas i celler. OBS! <table> och </table> måste stå på en egen rad.

Tabeller i Runeberg kan göras med eller utan inramning. Om man skriver en <table b> tagg istället (b=border), så blir det en tabell med synliga kantlinjer runt alla celler, annars blir det inga kantlinjer alls. Då kommer tabellen också i mitten på sidan. Man kan göra en tabell utan kantlinjer med en <table o> tagg om man vill ha den i mitten på sidan. Om man inte använder vare sig "b" eller "o", blir det en tabell utan kantlinjer som ligger till vänster på sidan. Det är inte möjligt att lägga tabellen till höger på sidan, och den övriga texten flöder aldrig runt om tabellen.

Text eller tal som står inuti en cell kan ligga till vänster, höger eller vara centrerade inom cellen. Om man vill ha de flesta cellerna med text/tal högerställt, gör man tillägget <table r> (r för right), om centrerat <table c> och om vänsterställt <table l> (l för left), annars bara <table>.

Det går att använda flera tillägg samtidigt, men i så fall måste det vara ett blanksteg emellan. Ordningsföljden på tilläggen spelar ingen roll. Hela syntaxen för <table>-taggen är:

<table [b|o] [l|c|r]>

Exempel: <table>, <table b>, <table l>, <table b c>, <table r b>.

<td>-taggen:

Varje cell inom en tabell beskrivs med en <td>-tagg (d står för data). I exemplet

 <table b>
 <td>Land      <td>Huvudstad<td>Språk
 <td>England   <td>London   <td>Engelska 
 <td>Italien   <td>Rom      <td>Italienska 
 <td>Australien<td>Canberra <td>Engelska 
 </table> 

består tabellen av 4 rader och 3 spalter. De extra blankstegen efter t ex, "Land" har ingen effekt på tabellen, men det blir lättare att läsa i korrekturrutan. Kom ihåg att alla rader börjar med 1:a kolumnen, även om den cellen skall vara tom.

Liksom för <table>-taggen så går det att göra tillägg på <td>-taggen. Om man vill ha texten till höger i cellen, skriver man <td r>, om centrerad <td c>, om vänsterställt <td l>. Gör man inget tillägg i cellen, styrs placeringen av cellinnehållet av det man skrev i <table>-taggen.

Man kan göra en cell med 2 kolumners vidd med <td 2>, och en som är 2 radgångar hög (vertikalt) med <td v2>. Vill man ha en cell med både dubbel bredd och dubbel höjd skriver man <td 2 v2>. Hela syntaxen för <td>-taggen är:

<td [#] [v#] [l|c|r]>

Exempel: <td>, <td l>, <td 2>, <td 3 v2 c>, <td r>.

Om man gör en tabell med kantlinjer, måste man ha "rätt antal celler" i varje rad, annars blir det fel i somliga webbläsare.

Några knep:

Förhandgranska ofta om du gör avancerade tabeller.

Även om man vill ha en tabell utan kantlinjer, kan det vara lättare att se var man har gjort fel, om man börjar med kantlinjer (<table b>) och sedan tar bort dem när tabellen är riktig.

Tomma celler går nästan aldrig bra. Då kan man lägga in en <tab> istället om man vill se cellen även om den är tom.

Kommentar: Är det inte risk att ett odefinierat tab-steg ger spök på cellbredden? Fungerar html-koden </td> för att markera slutet på cellen? / BLW

Varje rad av celler i en tabell ska om möjligt definieras genom en (1) programrad i korrekturläsningsrutan. Om programraderna är mycket långa kan det bli svårt att läsa. Det går att bryta raden så länge den inte bryts precis vid en tagg. Den egentliga tabellraden måste börja med "<td" i 1:a kolumnen; men om programraden bryts så bör nästa kolumn på den brutna programraden börja med ett blanksteg. I så fall går det också att lägga till en blankrad mellan tabellraderna för att underlätta läsningen. Sådana blankrader ignoreras vid utskrift.

Om det är mycket text i en cell, särskilt med långa ord, blir den automatiska radbrytningen inom cellen inte alltid så lyckad. Man kan forcera radbrytningen genom att lägga till en <br>-tagg (men den taggen fungerar bara inom en cell, inte i den övriga texten).

Fråga: Går det att inom cellen dela upp ett långt ord med bindestreck plus <br>? / BLW

Några exempel på tabeller kan ses på http://runeberg.org/finskakr/0233.html

Annat

Grekiska bokstäver och fonetisk skrift kan lämpligen transkriberas till svenska/norska/danska alfabetet. För exakt avbildning av den tryckta texten finns ju faksimilbilden kvar. Skriv en kommentar i "Comment"-fältet.

(Se även Q under rubriken "Matematik och liknande" ovan)

Q: Jag transkriberar grekiska bokstäver med [alpha], [beta] osv. och grekiska ord med t.ex. [hekaton] osv. Vad tycks om det? /Hartwig

Saknas

Från RC-loggen:

Bristen avhjälpt, se ovan

            Dum. Recept mot mened!

            Bir.                   Sådant just oss tarfvas.

Det finns väl inget sätt att få ett sådant radbrott i html. Kanske borde man slå ihop replikerna till en rad:

Dum. Recept mot mened! Bir. Sådant just oss tarfvas.

Ett annat alternativ är att låta dem vara på två rader och strunta i indraget:

Dum. Recept mot mened!

Bir. Sådant just oss tarfvas.

Eller skulle man kan kunna lägga in en tab i början på andra raden:

Dum. Recept mot mened!

Bir. Sådant just oss tarfvas.

Jag har ofta formaterat dem med ett gäng blanktecken så att radbrottet bevaras i html-koden, men det kommer ju vara visas som en blank i webbläsaren. Då går metern helt förlorad layoutmässigt. /Christer Romson

A: Kom ihåg vad syftet med korrekturläsningen är - läs "Hur man korrekturläser" igen (ovan). Skriv två rader alltså och strunta i indraget. Läsaren kan ju alltid titta på den scannade bilden. /Ingemar

Jag har läst det; jag läste om det innan jag ställde frågan. Precis som vi bevarar radbrott i en dikt så att en versrad kan visas på en typografisk rad, så önskade vi väl i det här fallet att en metrisk rad visades på en typografisk rad (som den också gör i originalet). Det är därför jag tycker att mitt första förslag (en rad där en ny replik börjar mitt i raden) är den bästa kompromissen.

Det är väl en fråga om form och funktion: vi vill bevara den funktion som originalets typografi hade, men anpassa formen till webben. I det här fallet är det två olika funktioner: visa metern tydligt och visa var replikerna börjar tydligt. Originalets form kan vi inte använda; det tycker jag är uppenbart och där tror jag att vi är helt överens.

I mitt förslag (<i>Dum.</i> Recept mot mened! <i>Bir.</i> Sådant just oss tarfvas.) så blir metern tydlig eftersom en versrad visas på en typografisk rad och vem som säger repliken framgår av den kursiverade förkortningen. Nackdelen är väl att om namnet är kort så förkortas det inte alltid. Då såge det ut som om "Biron" vore något som Dummer sa med emfas i stället för att en ny replik börjar. Jag tror ändå att det är liten risk för att man tolkar det fel. I något fall kan man bli förvirrad och då kan man titta på originalet. /Christer Romson

Kommentar: En lång rad konsekutiva blanksteg kan ge mycket olika resultat beroende på om aktuell stil är proportionell eller med fast breddsteg. Om skribenten och den läsande har valt olika stil kan resultatet bli skrämmande dåligt. Bättre med <tab med "gummibandeffekt"? / BLW

Se även:


Wiki | Senaste nytt | Inställningar | Sök: | NE | Susning.nu | Wikipedia | Google
Redigera den här sidan | Visa andra versioner | runeberg.org drivs av Projekt Runeberg
Senast ändrad 6 september 2007 21:13 (skillnad)

Valid HTML 4.0!