För att göra denna lilla historik så innehållsrik och noggrann, som möjligt, anser jag det vara tjenligast att fortfarande anföra utdrag ur stormästarens anföranden och årsberättelser under de första åren af Wikningskommissionens tillvaro, allrahelst som de ingalunda äro långtrådiga och tröttsamma. Sålunda må här ur en årsberättelse, som icke är daterad, men som tydligen är för år 1841, anföras följande: "Liksom allt här i verlden har en mörk och en ljus, en fullkomlig och en ofullkomlig sida, så äfven med ställningar och förhållanden inom Wikningskom-missionen under förflutna år. Kommissionen har bland sina ledamöter medlemmar, som alltid visat en fullkomlighet och ihärdighet, som gjort dem vuxna att bekämpa och öfvervinna hindren, striderna och motgångarne på den bana, der de ingått, och till ernående af det mål, hvartill vi alla sträfva, men beklagligtvis beskuggas denna ljuspunkt hos en och annan af en nonchalance för den gemensamma saken, som föranlåter kommissionen, att genom mig uppmana desse oskicklige till mera kraft, ihärdighet och nit för det kall, de förbundit sig att uppfylla, och att värdigt fullgöra sina åligganden på de poster de inom kommissionen innehafva. Förmodande en god verkan häraf och för att ej blotta någon svag sida hos äldre arbetande medbröder, kasta vi nu en slöja öfver dessa mörka och mindre tillfredsställande förhållanden och öfvergå till den gladare och för framtiden mera upptyftande delen af årsberättelsen. Naturen sjelf har under förflutna vikningsår uppmanat oss till veck och vikning och besannat, hvad jag hade äran vid sista årssammankomsten framställa, nemligen "att allt från det högsta till det lägsta är underkastadt och beroende af den äldsta, den sannaste af alla lagar, vikningslagen". Vi hafva så nyligen derpå haft ett ytterligare bevis, att helt säkert ingen af de äldre vikningsbröderne kan undvika, att med en inre