orden, och om den befattning och värdighet de der städse komma att bekläda. Slutligen får jag, mine herrar och vikningsbröder, frambära den helsning, som Vikningsmästaren Joh. Wimmervik till samtlige bröderne anmodat mig frambära. Med saknad och sorg motsåg han denna dag, som för honom i år är en omöjlighet att bland vänner och vikningsbröder få tillbringa. -- Men han skickar derföre bröderne härmed sin helsning med den fägnande underrättelsen, att äfven på den ort, der han nu vistas, residensstaden Wimmerby, åtskillige ammatörer i veck och vikning uppstått, och att hopp är, att orden äfven der kan påräkna en Vikningskommission, underordnad dess moderkommission i Linköping." Af de nu kallade hade till intagning eller reception, enligt matrikeln, infunnit sig sergeanten L. Zander, visserligen militär, men med sådana meriter i veck och vikning, att de omkullkastade alla hinder, auditören Jonas Salander, också särdeles välmeriterad, dåvarande länsbokhållaren, slutligen landträntmästaren J. F. Lindeberg, bagaremästaren A. Dahl, konditorn Askenbeck, handlanden C. J. Andersson, ännu lefvande härstädes, men kan anses som lefvande lik, enär han icke på många år bevistat kommissionens sammankomster, källarmästaren Joh. Lundgren, som genast erhöll vikningsnamnet Clousse Wiclou, samt handlanden F. Östergren, som var kallad till 1840 års högtid, men då var hindrad. Af de öfrige kallade uteblef då och äfven sedermera sekreteraren Carl Walenkamph, temligen allmänt känd såsom ett stort original och en mer och mindre klyftig advokat, samt var författarens af denna historik företrädare såsom sekreterare i stadens brandstodskomité för fastigheter. Likaledes uteblefvo handlanden L. Sundstedt, som först längre fram tog inträde, samt vice kronofogden Axel Kuhlers, som redan följande år recipierades. Ledamöternes antal hade emellertid nu blifvit ökadt med 8 och var hela antalet således redan 18. Hvarest