Det återstår oss nu ingenting annat, än att tillägga, det kommissionen i år, liksom de föregående, tagit i öfvervägande de rapporter, som premiervikaren Kias Wikell till kommissionen inlemnat -- och ehuru han upplyser att, enligt de observationer, han varit i tillfälle att göra, flere inom vårt samhälle befunnits värdige och skicklige att till arbetande ledamöter blifva upptagne, så har kommissionen likväl ansett, att ett urval af de mest skicklige skulle göras, och derför endast kallat och inbjudit herr Regementsskrifvaren Ekeman, herr ingeniören Alexander Stuart, herr konsistorii-amanueusen, magister Friedleif, herr ålderman Törnbom och herr källarmästaren A. Åberg att såsom arbetande ledamöter i Wikningskommissionen ingå och upptagas. Öfvertygade om herrarnes sträfvan till ernående af fullkomlighet på den bana ni nu beträdt, helsa vi Eder såsom nya ledamöter härmed värdige!" Att häradshöfning Stuart denna högtidsdag redan befann sig på sin plats som hedersledamot, synes af det sätt, hvarpå stormästaren afslutade förhandlingarna, han yttrar nemligen: "Jemte hembärande af vår aktning för vår ende hedersledamot, få vi härmed upplösa sammankomsten och förklara Wikningskommissionens förhandlingar för denna gång afslutade." Af de ofvannämnde kallade hade vid högtidsdagen infunnit sig och intagits trenne, nemligen regementsskrifvaren C. A. Ekeman, som sedan gjorde stora framsteg och steg högt inom kommissionen, och som ännu i dag vid den höga åldern af 84 år värdigt innehafver den höga platsen af hedersledamot, och, ehuru han, giktbruten som han är, icke kan personligen bevista kommissionens sammankomster, deltager han likväl i andanom med gladt mod i dess förhandlingar. De öfriga trenne voro ingeniören Alexander Stuart och konsistorii-amanuensen, sedermera konsistoriinotarien J. Friedleif, båda nu ur detta lifvet hädanvikne. Af det vid förvikningen den 27 Juni 1846 hållna