förhandlingarne voro afslutade och innan den dråpliga sexan serverades gjorde kommissionens samtlige ledamöter under flygande fana och klingande spel i procession en promenad till den ett stycke från det gamla värdshuset belägna hamnen, på hvars andra sida eller Kallerstadsstranden, sedan skymningen inträdt, tjärtunnor brunno och fyrverkeripjeser uppkastades. Wikningskommissionens högtidsdagar hade derigenom blifvit verkliga folkfester, som från staden utlockade till Nyqvarn hundratals menniskor. Sedan sexan med ty åtföljande öl och svagdricka inmundigats, framsattes bålar och nu började det egentliga festandet med skålar och skåltal; vid de officiella skålarne blåstes fanfarer och aflossades kanonskott. Festen afslutades icke då klockan slog tolf på natten, utan fortsattes af en stor del till dess solen gick upp, och föreföllo dervid understundom ganska komiska händelser. Emellertid gick allt trefligt, fridsamt och gemytligt till. Om någon försökte att ställa till bråk och gräl, så aflägsnades han genast, och en sådan bråkmakare blef till och med utesluten ur kommissionen. Vi återgå nu till årsberättelserna, såsom det hufvudsakliga historiska materialet. Alla årsberättelser från kommissionens sista år utgöra en fortgående skildring af dess utveckling och framåtgående och äro således intressanta bidrag till dess historik. Så äfven 1847 års. Må derför deraf meddelas följande, hvaruti stormästaren till en del sysselsätter sig med att filosofera. "Uti en tid, då menskliga skaplynnet är lika så benäget att omstörta och omhvälfva häfdvunna och af ålder antagna och stiftade inrättningar, gillen, sällskap och ordnar, som rikt och produktivt på uppfinningar, att på ruinerna af de gamla och, i deras okynnes tanke förslitna, tillskapa nya, under benämning af bildningscirklar, förbättringsföreningar och andra nutidens moderna sällskap och komitéer, är det verkligen för oss, här samlade vikningsbröder, ett märkligt tidens tecken