patron A. Sköldberg, med. doktorn A. J. Cnattingius, den jovialiske och glade sångaren J. W. De Bruyn, kontrollör vid ullmagasinet i Norrköping, och den lärde och vittre tullkontrollören i Göteborg, doktor Jacob Björklund. Vid 1851 års högtidsdag intogos 18 nya ledamöter, hvaribland i första rummet anföras kamreraren Axel Lundblad, hvilken sedermera, såsom Wiknings-kommissionens oförliknelige skattmästare och förvaltare af dess stipendiifond, gjort sig förtjent af kommissionens evärdliga tacksamhet och berömmelse, för hvilken tacksamhet kommissionen knappast kan finna uttryck, och måtte en mild försyn förläna honom krafter och lust att ännu länge till kommissionens båtnad med denna befattning fortfara. Vidare förtjena bland de nyinvalde uppräknas: den nu 79-årige f. d. regementsläkaren doktor Åke Hvitfelt, handlanden A. G. Dedering, en gammal hedersman, den till omfång digre och, då han vek sig, väldigt snarkande f. d. löjtnanten och godsegaren J. Wimmermark, samt den menniskovänlige, godmodige, jovialiske och blide borgmästaren P. Blidberg (Petronius Blidvik). -- Under året hade slutveck gjorts af vikningsbrodern handlanden L. C. Sundstedt, öfver hvilken öfvervikningshärolden Bouvik parenterade. Ett ypperligt skräfveltal hölls af öfvervikningssekreteraren Metzenius Wikstadius. För öfrigt tillkännagaf stormästaren, att särdeles hugnande underrättelser ingått från på Helgoland och i Skottland vistande bröder. Stormästarens årsberättelser följdes visserligen alltjemt med nöje och uppmärksamhet, men naturligt är, att de i vissa uttryck och termer icke kunde undgå att blifva stereotypa och sig lika, hvaremot de berättelser som sekreterarne nu blifvit ålagde att afgifva, började ådraga sig mycken uppmärksamhet såsom i allmänhet mera omvexlande. Angeläget var derför, att till sekreterare utse personer, som å hufvudets vägnar voro väl begåfvade, och den förste öfvervikningssekreteraren Jacob Metzén var också såsom sådan fullt mönstergill,