ledamöter, som egnade den nye hedersledamoten sin uppriktiga hyllning. Utom Stuart voro hädanvikne bokhandlanden A. Petré, advokatfiskalen Risberg, hvars dödsorsak var en olyckshändelse, neml. hästens skenande vid en färd från Kristianstad, samt handlanden Apelqvist. Öfver Stuart och Petré parenterade ceremonimästaren och öfver Risberg och Apelqvist öfvervikningshärolden. 11 nya ledamöter invaldes, hvaribland må särskildt nämnas apotekaren L. Th. Brogren, hvilken under tidens lopp förvärfvat sig ett sådant förtroende inom kommissionen, att han fungerat såsom vikarierande stormästare. - Sedan den hufvudsakligaste delen af vikningskommissionens historia, nemligen om dess uppkomst och utveckling ända till dess att dess organisation, genom antagandet af en lämplig konstitution kunde anses fullkomnad, samt om den vigtiga förändringen af dess syfte och verksamhet till någonting högre, till ett verkligt välgörande sällskaps, nu blifvit afslutad, och då en fortfarande detaljerad berättelse om kommissionens högtidsdagar skulle åt denna historik gifva ett allt för stort omfång, kan författaren nu inskränka sig till att endast omtala de vigtigaste tilldragelser, som sedermera inträffat inom kommissionen. År 1859 firades icke högtidsdagen. Skälet dertill kan författaren icke bestämdt erinra sig, men sannolikt var det Stormästarens redan då påbörjade sjuklighet, som isynnerhet angripit själsförmögenheterna och för tillfället gjorde honom oförmögen att på ett tillfredsställande sätt sköta stormästarebefattningen. Emellertid fungerade han ännu vid högtidsdagens firande 1860 såsom stormästare, visserligen icke med något egentligt vank, men dock icke med sin forna energi och humor. Detta var dock sista gången, ty den 11 April 1861 föll den glade, anspråkslöse, godmodige och fridsamme Lasse Wikblad ett offer för den omutlige allhärjaren döden,