Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
mattorna, maten, rummens läge, utsikten,
trädgården, jungfrurna, hästen, grannarna, och så
småningom tyckte hon sig ha miljön fullt färdig, där
de två ensamma människorna gingo och åldrades
bredvid hvarandra.
— Nå, och trifs Elisabeth i ensamheten?
Älskar hon den? tänk, som var van vid
Stockholm, och när hon bodde hemma, ville hon aldrig
sitta i lugn och ro en kväll med oss.
— Det är femton år sen dess, kära svärmor.
— Jaja, hon är ju förti och öfver på det,
men jag som går på sexti, jag säger då det, att
aldrig i lifvet satte jag mig i mörkret och smörjan
på landet. Man lefver bara en gång och då bör man
lefva i Stockholm.
Är det ändå inte rysligt så här i november?
— November är en ljuflig tid, sade Krister, den
är den hvilsammaste af alla, den är så saktmodig
och tyst. Man tar sin promenad om morgonen,
många gånger är det ett stilla solsken en timme,
hvad gör det, att mörkret kommer så fort, hemma
har man ju så mycket ljus man vill.
— Ja, ni tar väl hem fotogen i hela fat, kan
jag tro?
— Nå, sade gubben Bannerman, arbetar min
dotter något?
— Arbeta kan hon väl inte hinna, kära du, inföll
hans hustru tvärt, jag tänker hon stoppar inte sina
strumpor en gång. Det fick då jag alltid göra förr
åtminstone.
— Jo, det kan jag tala om, sade Krister leende,
vänd mot sin svärmor, att för tillfället arbetar hon
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
